Svar från postkodlotteriet

Hej!

Tack för ditt mail.

Vi vill naturligtvis inte skicka reklam till dem som inte
vill ha det. Därför har vi lagt in en spärr så att kommande
reklamutskick inte skickas till dig. Det kan dock hända att
du får ytterligare något utskick från oss eftersom våra
reklamutskick trycks och tillverkas någon månad innan de
skickas ut. Vi ber om överseende med detta.

Vänliga Hälsningar
Amanda

KUNDSERVICE
Telefon 0771-22 55 22
Adress Novamedia Svenska PostkodLotteriet AB
Box 24297, 104 51 Stockholm
Web http://www.postkodlotteriet.se
Fax 08-662 58 70

Du kan även besöka vår hemsida
http://www.postkodlotteriet.se/Kundservice/Frgor-och-
svar.htm för att få hjälp med de vanligaste frågorna.

Mail till postkodlotteriet

Jag har tröttnat på deras adresserade reklamterror helt enkelt.


Hej!
Ni har, de senaste åren, skickat ett par brev i månaden till mig. Adresserad reklam som jag börjar bli mer än lovligt trött på. Jag vill därför be er att ta bort mig ur ert adressregister. Låt gärna portokostnaden ni kommer att spara på detta gå till den välgörenhet som ni så noga skriver att ni jobbar för och dra er inte för att känna er lite nöjda över att bespara miljön några papper om året.

Tack på förhand!

Förra veckans tvångstanke de luxe

Det var snökaos i Stockholm förra veckan, det kan knappast någon ha missat. Folk klagade som fan och det var lynchstämning på Gullmarsplan. Jag gav mig ut i detta kaos med Den Snygga i släptåg, muttrandes och svärandes över sakernas tillstånd.

Ersättningsbussen från vår förort till Gullmarsplan tog i runda slängar en timme, när vi hade åkt i ungefär 5 minuter fick jag syn på en bekant, i ytterligare 5 minuter försökte jag undvika samma bekant, något som visade sig vara en smärre omöjlighet i en situation skrämmande lik Bombays kollektivtrafik. Situationen blev till slut sådan att vi inte hade så många andra alternativ än att hälsa på varandra. Vi pratade stapplande om vädret och den aktuella kollektivtrafikssituationen i några minuter, sedan var det i princip tyst en stor del av den timme som vår färd tog. När vi nästan var framme vid Gullmarsplan vaknade den bekanta till liv.

Den bekanta: (drar efter andan, utbrister) Åh nej!
Jag: (frågande) Vaddå?
Den bekanta: Jag har glömt stänga av min dator!
Jag: (fattar ingenting) Ehh.. jaha..
Den bekanta: (upprörd) Men.. vad ska jag göra nu?
Jag: (fattar fortf ingenting) Det är nog ingen fara..
Den bekanta: Jag klarar inte det här.. tänk om den börjar brinna!
Jag: Eh.. det tror jag inte.. jag har min dator på standby hela tiden, jag brukar bara stänga locket..
Den bekanta: (höjda ögonbryn) Men det är väl farligt.. (upprörd röst, flackande blick) Detta klarar inte jag, jag måste åka hem.
Jag: Ehh, okej.. Men jag tror inte att det är någon fara, man kan ha en dator på standby.
Den bekanta: Nej det går inte, jag är livrädd för el, jag kan inte ens ha en platta på på morgonen om jag ska gå hemifrån sen.
Jag: (börjar förstå vidden av tvångstanken) Okej..
Den bekanta: (reser sig upp) Jag måste av.. (banar väg genom trängseln, stressad) Hejdå...
Jag: Hejdå..
Den bekanta: (kliver av bussen och börjar gå söderut)

Om en har suttit i nästan en timme på en ersättningsbuss i det värsta snöovädret i Sverige på 20 år och en då känner att en måste vända och åka hem på grund av att datorn inte är avstängd, jag tänker att då, då har en ta mig fan seriösa problem.