måndag 5 april 2010

Den förbannade kroppen

Sedan en tid tillbaka är jag återförenad med en stor kärlek och passion, ashtanga vinyasa yoga. Jag är oerhört innerstadig och väldigt 2010 när jag cirka tre gånger i veckan möter upp mina lesbiska väninnor för att utföra denna yoga i en trendig yogastudio i en ännu trendigare del av Söder.

Hela arrangemanget är fantastiskt. Förutom en sak. Kroppen. Den förbannade kroppen. I gammal god stil är den egentligen för ful och stor för sammanhanget men eftersom den är den enda kropp jag har är det den jag vackert får lov att ta med mig till min yogaträning.

Jag går på en rad olika pass för en rad olika instruktörer. En av dem är bäst. Hon är lugn, pedagogisk och trots att hennes pass är mest fysiskt ansträngande, får jag alltid en känsla av att jag kan klara vad som helst när hon ger instruktioner. Det är någonting i hennes hela uppenbarelse som ger denna känsla. En god pedagog helt enkelt. Rätt person på rätt plats. När jag iakttagit henne har jag tänkt att hon, hon måste vara en person som inte har några kroppsissues. Jag har grundat detta antagande på att hon är smal och musklad på ett sätt som en bara är om en har praktiserat yoga varje dag i många många år.

I dag hittade jag henne på facebook. Av en slump. Vi har en gemensam vän tydligen. "Där är ju hon, coola yogainstruktören" tänkte jag och klickade in på hennes profil. Där fanns en länk till en blogg. En välskriven blogg. Så pass välskriven att jag fastnade. I ett inlägg från 2008 står att läsa följande mening. "Min egna kroppsuppfattning är nästintill obefintlig". Min egna kroppsuppfattning är nästintill obefintlig.

Varje gång jag möter en person som har en kroppsuppfattning en bit ifrån verkligheten och som enligt min mening absolut inte "borde" ha det, är min omedelbara reaktion fortfarande förvåning. Märligt egentligen. Vid detta laget borde jag verkligen veta bättre än att bli förvånad. Jag borde veta att var och varannan människa har en snedvriden kroppsuppfattning oavsett hur deras kroppar ser ut.

Det var egentligen bara det jag ville säga. Att jag blev förvånad. Det här inlägget har med andra ord ingen poäng mer än att jag behövde sätta ord på en del tankar gällande kroppen. Den förbannade kroppen.