En av mina kombos gillar att ränna runt i skogen och plocka saker. Det gör inte den andra, han är tvärtom nästintill rädd för allt som har med naturen att göra. Detta leder ibland till roliga dialoger i vår vardag.
Jag: (pekar på Den Härliga) Han har varit i skogen och plockat svamp.
Den Snygga: (tittar på Den Härliga, rynkar på näsan) Men [Den Härligas tilltalsnamn], varför ränner du i skogen, varför?
Den Härliga: Men alltså.. kolla på den här, när du ser den, vill du inte bara äta den då? (håller upp en stor svamp framför näsan på Den Snygga)
Jag: (fnissar)
Den Snygga: Ehh.. jag vet inte.. jag tänker penis..
Jag: (skrattar rakt ut)
Den Härliga: (fnissar och fiskar upp en ny svamp ur sin påse som verkligen ser ut som en kuk) Kolla på den här då! (håller den framför sitt eget skrev, garvar)
Den Snygga: Herregud, jag orkar inte. (ironisk röst) Det är så fint att du frågar mig om det här för jag är ju verkligen känd för att vara ett med naturen..
Den Härliga: Meh.. du kan väl kolla och säga om du tror att den går att äta.. (tittar på mig) Du är väl uppvuxen med svamp? Vad tror du?
Den Snygga: Va? Är du uppvuxen på svamp? (garvar)
Jag: (skrattar) Nej, jag är uppvuxen med svampplockning. Men den där, jag vet inte, har du ingen svampbok?
Den Snygga: Herregud.. svampbok..
Jag: Min Mamma brukar hänga på svampguiden.se, där kan man lägga upp bilder och grejer så säger de andra där vad det är för svamp.
Den Härliga: Åh.. ett nytt community att hänga på! (trampar nedför trappan mot datorn)
Den Snygga: (står kvar och tittar på mig med frågande min) Jag fattar ingenting.. svamp..?
Jag: (skrattar) Men det är väl trevligt?
Den Snygga: (fortf frågande och uppgiven min) Jaja.. herregud.. vad ska man säga.. svamp.. (börjar fnissa och går även han nedför trappan)
Några minuter senare
Den Härliga: (ropar från köket) Den är inte giftig!
Jag: Okej.. ska du äta den?
Den Härliga: (glad röst) Ja!
Jag: Men.. vad ska vi göra om du blir förgiftad då?
Den Snygga: (suckskriker) Då ringer man 112 [mitt tilltalsnamn].
Jag: Jaha.. just det, det känns ju tryggt..
Det hela slutade med att Den Härliga inte åt kuksvampen, inte för att det skulle kunna finnas en risk för förgiftning, nej nej, den var helt enkelt bara äcklig.
3 kommentarer:
Idag diskuterade vi en händelse under lunchen. En utav mina kollegor berättade om hennes senaste svampeskapader.
Hon har varit ute i skogen och plockat Karl-Johan Svampar. Det visar sig sedan, när hon matat hela familjen med svampen, att hon kanske fått med sig någon giftig liten gynnare. Hela familjen ligger således och spyr hela natten. Gott så.
Det var ju tråkigt tänker man, vilken tur att de inte dog hela bunten. Historien tar inte slut här.
Hon bestämmer sig för att verkligen testa om svampen verkligen var giftigt. Hon lagar en god svampsås. Hela familjen ligger och spyr. Igen. Fan vad fint.
Det kallar jag kärlek. Eller sadism... eller nått...
Anna
men hur puckad får man vara om man "testar" sådär?
Snacka om att jag bett henne fara åt helvete sen.
Jag har bara en kommentar på det där: Sadism var ordet, herregud...
Skicka en kommentar