Nu så, nu är jag åter på banan. Tror jag. Jag försöker förbrilt att skaka av mig semesterkänslan och tänka att det nu är dags för höstrutiner och vardagsbestyr igen. Det går hittills sådär, men jag jobbar på saken.
De senaste veckorna har jag funderat en hel del på relationer. När gör du inte det, tänker den trogna bloggläsaren nu och det är naturligtvis helt sant. Jag tycker att relationer är intressanta och den senaste månaden har det minst sagt snurrat i relationskarusellerna i min bekantskapskrets. Det har gjorts slut och träffats nya, i flera fall inom loppet av några dagar. Från den ena till den andra skall lebborna vandra i sann seriell monogami-anda. Jag har stått som ett fån vid sidan av och försökt hänga med i svängarna när A blev dumpad av B som efter bara ett par veckor hookar upp med C. A i sin tur börjar träffa D som tidigare har träffat E. E blir lack på A ungefär i samma veva som B och C gör sin relation offentlig på fejjan efter ungefär två veckors dejtande. Samtidigt gör F slut med E och soppan övergår mitt förstånd. Jag vet knappt längre vem som är vem och hur många kroppsvätskor som egentligen har blandats hit och dit under de senaste månaderna.
Jag hanterade det hela genom att säga "ta det lugnt för fan" femtioelva gånger till de två personer i soppan som jag faktiskt bryr mig om på riktigt. Sedan hinkade jag öl och ondgjorde mig över lebbornas liv och leverne för min man.
Jag: Jag fattar ingenting, det är fan helt galet.. jag blir yr av detta.
Han: (uppgiven blick) Ja, jag vet..
Jag: Alltså, det här får mig att vilja ta dig i hampan och leva i en heterosexuell monogam tvåsamhet med dig tills döden skiljer oss åt!
Han: (lyser upp) Ja, gärna!
Jag: Bra!
5 kommentarer:
Hmm, jag har också funderat lite över det där med oförmågan att hålla ihop ett förhållande länge och samtidigt viljan att alltid ha värsta superförhållandet under de veckor man har det. Jag skulle ju gärna vilja höra några tankar om varför det är så...
Själv skyller jag gärna på symbiostendenserna som verkar dyka upp ganska mycket snabbare i flatrelationer är i hetrorelationer. Men det kan vara så att jag bara inte fixar symbiosgrejen och skyller på den oavsett. Vad tror du?
Kul förresten att det funkar så bra med mannen! Och kul att du är tillbaka i bloggandet:)
haha. Ja, det är oerhört fascinerande. Jag har liksom du stått bredvid de där cirkusarna och förvånats.
Till exempel. Säg att jag står i baren på mitt stamställe, år efter år. Folk kommer och går i lite olika tids-cyklar, och man fattar "aha, nu är den singel igen" men sen tar det några veckor och så är de borta från marknaden igen. Vet inte om det är sorgligt eller om det är jag som är sorglig som sällan/aldrig lämnar min plats i baren för ett "vigåraldrigut-förhållande". Vissa klarar inte av ensamheten, själv krävs det något alldeles extraordinärt för att jag ska vilja överge den...!
Usch och fy.
Jag säger bara förbön!
/Slampan Anna
Okej....
Jag fokuserade på de sista raderna=)
Sååå när blir de giftemål???
För så tolkade jag orden "tills döden skiljer oss åt"
Hur som...
Önskar dej all lycka!
mollya -Om jag hade svar på det där skulle jag skriva en självhjälpsbok med fokus på relationer, sälja den som smör och tjäna storkovan.. :) Tack för fina ord, roligt att du gillar att jag bloggar igen, det gör mig glad!
Dummie -Åh vad jag känner igen den där "jaha, nu är den personen ute igen och därmed med största sannolikhet singel"-tänket! Jag tycker för övrigt att det låter sunt att du inte nöjer dig med mindre än någonting alldeles extraordinärt!
Anna -Jag undrar om förbön hjälper mot inbiten lesbisk seriell monogami..? Vem vet, det kanske är en lösning.. :)
Blondie -haha, ja du, något giftermål är det inte tal om efter bara några månaders förhållande. Även om karln är på alla sätt fantastisk så har jag väl lärt mig någonting från de otaliga gånger jag rusat in i relationer antar jag, typ att det inte skadar att ta det lite lugnt. Tusen tack för lyckönskningar! :)
Skicka en kommentar