..med den här bloggen.
Ett tag trodde jag att den var på väg att självdö, jag kom dock fram till att det skulle vara på tok för tragiskt. Jag tänker därför att denna stackars bloggen får leva kvar ett tag till, dock inte i samma omfattning som tidigare. Så var det sagt, dags att göra. En uppdatering:
Det är höst i luften nu, luften är alldeles krispig. Jag far runt som en projektil genom denna frasiga krispighet. Jag arbetar som en ettrig pissmyra, jag upprätthåller någon form av känsla av att ha ett socialt liv med hjälp av facebook, jag konsumerar höstens utbud av förnedringsskräptv och jag prioriterar min man och mina vänner på de lediga stunder jag har. Min man är by the way så fantastisk att jag får en känsla av att jag har vunnit högsta vinsten på lotto varje gång jag ser honom. Att få vara i den känslan ser jag som ingenting mindre än en ynnest.
Jag har skaffat mig en ny hobby också. Jag och min man har börjat på en buggkurs och det är ta mig fan, trots den grava form av heteronormativitet som detta lilla projekt innebär, helt fantastiskt. Det där med att röra kroppen till musik har länge varit en hangup för mig, en hangup som sakta släpper nu, i takt med att jag hittar just takten. Så jag väljer för en gångs skull att skita i normerna kring det hela och låter mig bara föras. Jag snurrar tills jag blir yr och känner mig lycklig. Love it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar