Bättre sent än aldrig

Mamma: blablablablabla... grannens nya gräsklippare.. blablabla.. blommorna på kyrkogården... blablabla..
Jag: Jaha, ehum, på så vis.. Alltså mamma, var det något mer du ville, jag är på en middag och har lite svårt att prata..
Mamma: Jaha.. då ska jag inte störa, jag ville bara kolla hu de va me da, jag tänkte på det.. när kommer du hem i sommar?
Jag: Jag vet faktiskt inte.. jag har inte hunnit tänka på det..
Mamma: Nä, okej, det är ju ingen brådska..
Jag: Nej, det är det inte..
Mamma: Jag tänkte på det också.. när är det Pride?
Jag: (förvånad) I början av augusti typ..
Mamma: Jaha, för jag tänkte att jag vill komma upp då.. om de gå bra alltså..?
Jag: (fortfarande förvånad) Va? Vill du komma och vara med på Pride?
Mamma: Ja.. jag har tänkt på det, det vore sååå roligt att få uppleva det!
Jag: (smått chockad) Jaha, okej, ja det klart du får, men då får du ju haka på mig på de grejer jag ska göra då..
Mamma: (entusiastisk) Det vore jättetrevligt!
Jag: Okej..
Mamma: O så vill jag se den där paraden!
Jag: Okej.. ja, det får du såklart..
Mamma: Va roligt! Det vore verkligen så roligt att få uppleva det!
Jag: Jaha, okej, men det är ju inga problem.. vi får se till att köpa biljett till dig då.. du får kolla hemsidan.
Mamma: Ja, jag kan väl bara skiva in Stockholm Pride på google så får jag väl upp det?
Jag: Ja, det får du..
Mamma: Va roligt! då ska jag kolla det.
Jag: Ja.. gör det..

Jag befinner mig i någon form av lightvariant av chock. Åratal av lesbiskt leverne och Mamma har aldrig tidigare knappt ens pratat om att hon vill komma och vara med på Pride, men nu när jag träffar en kille då ska det jävlar i det firas Pride för hela slanten.

Vad ska en säga om det? Bättre sent än aldrig typ.