I dag har två personer, helt oberoende av varandra, sagt att jag ser kär ut.
DET NI!
Jag hanterade det hela på ett mycket vuxet, kommunikativt och kontrollerat sätt. Inte. Istället började jag hosta, harkla och rodna. Tänk flackande blick och en "ja, jo, eh, kanske det, eh" harang så ser ni mig framför er. Denna reaktion fick en av personerna att riktigt skratta och deklarera för mig att jag är som en öppen bok, något som jag direkt valde att tolka som en komplimang.
I nuläget sitter jag på jobbet och funderar på hur en egentligen ser ut när en ser kär ut. Snackar vi konstant leende och tihitihi-fnitter? Den beskrivningen kvalar jag nämligen inte in på. Eller? Gör jag det? Jag borde ha frågat. Jag borde verkligen ha frågat VAD som fick personerna att säga att jag ser kär ut. Om inte annat eftersom jag själv verkar ha pinsamt dålig koll på vad jag signalerar utåt för tillfället.
Vad säger ni kära läsare? Hur ser en egentligen ut när en ser kär ut?
2 kommentarer:
Jag har fått höra två saker:
1. När jag är kär ser jag mer harmonisk ut. Mer avslappnad.
2. När jag är kär slutar jag mecka så mycket med håret. Kör på en mer "natural look" så att säga. Och det ska tydligen vara bra.
Åh, intressant!
Det där med mer harmonisk och avslappnad stämmer nog på mig också. Mitt hår däremot.. det meckar jag lika mycket med oavsett.. :)
Skicka en kommentar