Lystring kamrater, jag är tillbaka!

Sådär ja, då var en tillbaka i storstaden igen. Semester är fint, men det är minst lika fint att komma hem igen. Sedan jag anlände mitt hem i går eftermiddag har jag farit fram och tillbaka som en jojo mellan olika fina vänner och diverse knutlösaruppdrag.

Det största knutlösaruppdraget av dem alla klarade jag med bravur. Jag har brutit med mitt Ex. Finito, byebye en gång för alla, hejdåhejdå, tack för kaffet, det var äckligt, ha ett bra liv. Jag har försökt att ha en avslappnad distansierad och ytterst ytlig kompisrelation till helv.. förlåt, henne, men det har inte fungerat. Jag har nu sagt saker såsom "vi ska inte ha någon kontakt mer överhuvudtaget" och "du har nog helt rätt, vi har ingenting mer att säga varandra" och på ett mycket lugnt sätt avslutat vår kontakt en gång för alla. Det var så jävla fint och konstruktivt av mig att jag blev alldeles lycklig. Jag firade det hela med öl och pizza, en riktig fest.

Den Snygga har gått och skaffat ett husdjur också förstår ni. Han säger att det är en guldhamster men jag tycker att det ser ut som en råtta. Vad den än är så tycker Den Snygga att den är hemskt gullig. Det lilla livet bor i en glasbur innehållande en skål med mat som ser ut som illa komponerad müsli, en skål med vatten, ett litet trähus och ett såntdäringa hamsterhjul. På nätterna springer den i hjulet så det bankar i burväggen, inte speciellt charmigt om ni frågar mig. Jag har löst det hela genom att möblera om i burhelvetetet så att hjulet står stilla och inte far in i väggen och slår. Fungerar inte det mot oljudet funderar jag på om det inte kan vara en lösning att släppa in mina katter i Den Snyggas rum någon dag framåt kvällningen. Jag tänker att en sådan lösning skulle ha två fördelar, dels skulle oljudet definitivt sluta och jag skulle spara ett par slantar på kattmat just den dagen.

Nej, okej, okej, det där var barbariskt av mig och jag menade det naturligtvis inte. Jag tycker också att den är gullig, faktiskt, jättejättejättegullig.