Men vi tar det en vända till ändå. Det handlar om det där med att komma ut igen.. igen.
På ett lebbhak nära dig:
Jag: Jag vill inte komma ut för mina jobbiga släktingar...
Skrotan: (skrattar) Näe, det kan jag förstå..
Jag: Bara tanken på att de heteronormativa jävlarna kommer att tänka "jaha.. så det gick över i alla fall, det där med lesbisk, efter trettio hittade hon en kille och blev normal.." får mig att.. att inte vilja komma ut..
Skrotan: Vilket skit..
Jag: Ja, verkligen.. men jag måste ju göra det.. något annat är ju otänkbart om jag och [Han den heta] fortsätter vara tillsammans. Att inte komma ut skulle vara detsamma som att jag inte skulle stå för att jag är med honom och det gör jag ju verkligen.
Skrotan: Du måste nog tänka att du vet vem du är och att det inte spelar någon roll vad de tycker egentligen.
Jag: Ja, det måste jag ju, men fan vilken sur värld vi lever i, bland lebborna blir det någon form av lesbiskt svek att träffa en snubbe och bland mina heteronormativa släktingar är jag i princip säker på att det kommer tolkas som att det där med lesbisk går över till slut i alla fall.. för att de inte har tänkt längre än näsan. Bajs.. jag vill inte komma ut...
Bekant från förr: (sitter vid vårt bord, har lyssnat med ett halvt öra) Va? Ursäkta.. men vad säger du? Har du inte kommit ut för din familj?
Jag: (ler) Jo, det har jag, men...
Skrotan: (garvar)
Bekant från förr: Nu fattar jag inte... (frågande blick)
Jag: Alltså.. jag har kommit ut som typ flata en gång i tiden, men nu är jag tillsammans med en kille.
Bekant från förr: (stora ögon) På allvar?? Är du det??
Jag: Eh.. ja.
Bekant från förr: Men.. men.. hur..? är du lycklig då?
(tystnad)
Bekant från förr: (kommer på att hon har gjort bort sig) Men guuud... förlåt, verkligen förlåt, det där var inte likt mig, förlåt, jag menade det inte så.. glöm den frågan..
Skrotan: (kommer till min undsättning) Han är jättejättesnäll, hur gullig som helst!
Bekant från förr: Alltså på riktigt, det där var jättedumt sagt, förlåt, glöm den frågan..
Jag: (ler) Ja, jag tror faktiskt att jag gör det, men jag vill ändå svara på den och svaret är ja, ja jag är lycklig.
Bekant från förr: Alltså, herregud, jag förstår det, förlåt verkligen. (ler finurligt) Grattis!
Jag: Det är lugnt, tack.
3 kommentarer:
Skicka in din komma ut-berättelse till qx vetja... de kan säkert behöva en omvänd liten twist i sitt hur-kom-du-ut-reportage!
Måste säga att det verkar som att den där bekanta räddade sig själv rätt bra där ändå :)
Men argh, ja. Orka komma ut! Överhuvudtaget, och igen. Bajs är vad det är.
Dummie - Jag så att qx sökte komm ut-berättelser och jag övervägde det faktiskt men kom fram till att nej, det får vara. orkar inte riktigt med offentligheten känner jag..
Mikey - nog räddade hon sig själv snabbt och bra alltid :) Och det är bajs att behöva komma ut, verkligen jättebajs.. :(
Skicka en kommentar