Håll i hatten, nu blir det metabloggande

Under min semester har jag funderat på mitt bloggande. Bakgrunden till det är att jag har tappat hälften av mina läsare sedan det blev uppenbart i mina texter att jag har gått och blivit in löve och hookat upp i en monogam olikkönad tvåsamhet. Hälften av läsarna är borta, poff, bara sådär, puts väck.

Jag antar att vi kan konstatera att en (typ) lesbisk singelblogg lockar fler läsare än vad en (typ) hetero ickesingelblogg gör. Jag har under en tid undrat vad fan det är som håller på att hända med min besöksstatistik, varför läsare försvinner. Och eftersom jag inte själv kan se att jag har ändrat någonting i bloggens upplägg och karaktär så tänker jag att läsarbortfallet måste bero på min ändrade relationsstatus. Det känns logiskt på något vis. Jag kan förstå att det är roligare att läsa texter präglade av jakten på ligga och lesbiska äventyr än vad det är att läsa texter om lycklig kärlek.

Jag tänker vidare att ett liv innehållande en olikkönad tvåsam kärlekslycka absolut inte är tråkigare än ett lesbiskt singelliv. Hade så varit fallet hade jag inte valt det förstnämnda. Men i bloggformat kan jag verkligen förstå att det inte blir, ja, vad ska en säga, lika underhållande och spänningsfyllt kanske.

Det jag vill ha sagt med detta inlägg är egentligen ganska kort och koncist; jag är glad över att ni som är kvar är just kvar. Ni måste verkligen vara ett speciellt litet gäng som verkligen gillar mitt skrivande och som läser den här bloggen just av den anledningen. Ni klickar inte in här varje dag för att ni tycker att det är spännande att följa en lebbsingelblogg utan för att ni faktiskt gillar mitt sätt att skriva. Det gör mig väldigt glad ska ni veta och jag hoppas verkligen att ni fortsätter att läsa i fortsättningen också för jag kommer att fortsätta blogga, det slutar jag inte med i första taget.

Men innan det blir mer bloggande här ska jag ge mig ut i pridevimlet och socialisera mig med trevliga och härliga människor. Vem vet, vi kanske ses!