torsdag 10 december 2009

En extraordinär visning av mitt mardrömsliv..

..har tornat upp sig på fejjan i form av att en gammal klasskompis från grundskolan tyckte att det var en god idé att skicka en friendrequest till mig. Jag tänkte att det faktum att jag har bytt tilltalsnamn skulle få de där personerna från förr, som det inte finns någon anledning att ha kontakt med, att inte hitta mig. Men icke.

Eftersom jag inte ville vara otrevlig bekräftade jag friendrequesten och klickade in på hennes profil. Jag säger bara; oh my fucking god! Vi snackar foton på nästan tonårsstora ungar, trashiga semesterbilder och extremt tråkiga statusuppdateringar. Hennes favoritförfattare är Liza Marklund och efter att ha kollat igenom hennes bilder kunde jag konstatera att hon äger en uppsättning foppatofflor i varierande kulörer och att hon på riktigt, utan tillstymmelse till ironi, älskar att åka till Ullared och handla.

Jag är verkligen medveten om min raljernade ton men jag kan inte konstatera annat än att jag fick en känsla av panik efter bara ett par minuters surfande på hennes profil. Hon lever exakt det liv som jag inte vill leva. Det var som att se en presentation av allt som jag absolut inte är. När jag hade kommit så långt i mina tankar kände jag mig som en Stockholmsbaserad och översittaraktig klassresenär. Detta gav mig först ett sting av dåligt samvete, jag bestämde mig dock ganska snabbt för att skita i det där med dåligt samvete, av den enkla anledningen att det inte tjänar någonting till.

Jag utgår ifrån att hon har klickat in på min profil också. Klickar en runt på den framgår det med all önskvärd tydlighet att jag är någon form av queerperson och att jag har ganska tydliga åsikter i vissa frågor. Jag är så sjukt nyfiken på vad hon tänker efter att ha kollat igenom min profil. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om min profil är lika mardrömslik för henne som hennes är för mig.

Via hennes profil hittade jag även en rad andra gamla klasskompisar från samma tid. De är tydligen kompisar fortfarande ett helt gäng. Två av dem blev ihop när vi gick i åttan och är fortfarande ihop. De har dessutom varit gifta i 10 år. För mig är det helt jävla otroligt. Jag kan verkligen relatera till att vara en del av en monogam och tvåsam relation under en väldigt lång tid, det är inte det. Det är att de blev ihop när de var 14 år. Jag fattar inte hur det går till. För egen del är det först efter jag passerat trettiostrecket, avverkat en rad olika typer av nära relationer av varierande kvalitet, ransakat mig själv och mina egna relationsmönster samt gått en vända i terapi som jag känner att jag överhuvudtaget är kapabel att vara en del av en konstruktiv nära relation. Och de blev ihop när de var 14 år.. Otroligt, helt jävla otroligt.

Dagens konstaterande: Människor är så sjukt galet hysteriskt olika så det tamejfan inte är klokt.

5 kommentarer:

norma sa...

Älskade medmänniska, nej vi är inte sjukt olika, vi är i grund och botten samma väsen... det som skrämmer henne i dig är detsamma som skrämmer dig i henne. Och det är genom rädslan som vi når bortom oss själva. Queer är manifestationen för detta, en önskan om att ifrågasätta normen för den stora massan och i oss. Det kan vi inte göra ensamma...

Läs gärna http://whereisnorma.blogspot.com för mer queertankar...

Karin sa...

Hej Fabulous! Satt och googlade Hepar sulfuris och hamnade då på din gamla blogg (?). Nåväl, det dök upp frågor i mitt huvud som måste ställas. Hur har det gått med acnen? Blev alldeles bestört när jag läste att du fått rävgiftsmedicin för att få bukt med den, samtidigt som du i ett angränsande inlägg beskrev en diet bestående av chips och annat skräp. Fullständigt skandalöst dåligt av läkaren tycker jag! Om du är intresserad av vad kroppen behöver för att må bra: http://www.halsosidorna.se/Mineraler.htm Annars kan du bara bortse från den här kommentaren från en tråkig tant, dock utan barn och trashiga semesterbilder (men visst äger jag foppatofflori två olika kulörer).

M sa...

Du har helt enkelt fått en inblick i hur verklighetens folk lever! Spännande, eller hur?

Siquidem sa...

Ja, vad ska man säga? Sånt där är faktiskt lite skrämmande, var också med om något i den stilen för inte så länge sen... Får en att uppskatta sin egen tillvaro :)

Fabulous sa...

norma - intressanta tankar, jag ska kolla in din blogg!

Karin - haha, intressant att du hittade min gamla blogg genom att googla det.. det måste ha funnits i en kommentar någonstans antar jag. Tack för tipset! Jag ska lägga det på minnet om acnen kommer tillbaka, just nu är är min hy faktiskt väldigt bra! :)

Mikey - haha, verklighetens folk var orden, mycket intressant!

Siq - Precis, det fick mig att tänka på hur fantastiskt bra jag har det! :)