Hårtorkar, mens och bröst.

Det här med att ligga med en snubbe alltså, det har både för- och nackdelar. Hittills har jag kommit på två stora fördelar och en stor nackdel. En ska ju alltid börja med det negativa och avsluta med det positiva so here we go.

Nackdelen: Snubbar verkar inte ha hårtorkar i sin ägo.

Jag: Alltså, jag måste bara fråga en sak.. du har inte en hårtork?
Han den heta: (blick som skvallrar om att han tycker att frågan, alternativt jag, är lite korkad) Hårtork.. ehh.. näe.. (skrattar)
Jag: (uppgiven blick) Jag misstänkte det, men jag tänkte att det skadar inte att fråga, man vet aldrig vad folk har i sina gömmor..
Han den heta: Näe, det förstås..

Bad hair day = bortamatch.

Fördel 1: En mens mindre.

De flesta snubbar har inte mens vilket i praktiken innebär att det bara är min förbannade mens som begränsar själva liggandet. Det är ett faktum som inte är någonting annat än en stor fördel som osar heteroprivilegium. Alla som själva har mens och som någon gång haft sex regelbundet med en annan person som också har mens vet vad jag pratar om. Visst kan en göra massa sexuella saker trots mens och visst ska en se till att en inte begränsas av det mer än nödvändigt. Men ändå, på fullaste allvar, hur roligt är det med blod överallt i en sexuell situation? Inte speciellt roligt alls om ni frågar mig. Om vi dessutom lägger till eventuell mensvärk på det hela kan vem som helst förstå att en mens mindre innebär hälften så många mensrelaterade bekymmer i en sexuell relation.

Fördel 2: En slipper deala med ett par bröst.

Mitt lesbiska förflutna till trots har jag aldrig gillat bröst speciellt mycket, i synnerhet inte stora bröst. Faktum är att jag nästan skulle kunna beskriva min känsla inför stora bröst med ord såsom rädsla och obehag. Vad ska en göra med ett par stora bröst liksom? Jag har nog med att hålla reda på mina egna. De flesta snubbar har inte bröst. Det är en oerhörd lättnad att för en gångs skull få slippa att tänka på vad jag ska göra med de där brösten i en sexuell situation och istället koncentrera mig på annat som jag finner betydligt trevligare. Gött.

Några klargöranden och konstateranden

Jag hinner aldrig blogga nuförtiden.
Orsak; tidsbrist och omprioriteringar i livet.

Min mens är en förbannelse.
Orsak; jag är en cisperson med äggstockar och livmoder.

Mina husdjur behöver banta.
Orsak; min mammas blödiga hjärta i kombination med husdjurens tiggamatblick.

Jag behöver också banta, min våg och jag är osams om tio kilo.
Orsak; falsk bullemi (jag äter och äter och äter men jag spyr aldrig)

Jag kan inte skriva

Jag klickar på "nytt inlägg" och sitter och stirrar på skärmen, väntar på att orden ska komma till mig. Ingenting händer. Jag testar en annan strategi och öppnar istället ett nytt worddokument. Samma sak. Ingenting händer. Samma stirrande blick. Jag är fullkomligt slut på ord.

Jag har saker jag skulle kunna skriva om. Saker som handlar om mänskliga relationer och om hur jag i vissa stunder upplever enkelheten som avgrundsdjup och innerlig. Jag skulle kunna skriva om de förvecklingar och intriger som just nu pågår i en av mina vänskapskretsar och om hur dessa leder till lojalitetskonflikter som osar återvändsgränd och moment22. Men det går inte. Jag kan inte. Eftersom jag inte har en anonym blogg skulle konsekvenserna av ett ärligt formulerat inlägg av det slaget kosta mer än det skulle smaka.

Jag skulle kunna skriva om hur det gick till och kändes när jag hittade en fläck med hud som otvivelaktigt gjorde det tydligt att ordet hudhunger sällan har varit mera ultimat för att beskriva en viss sorts känsla. En känsla av den typ som rör sig från tårna upp till hjässan utan förbehåll. Men det går inte. Jag kan inte. Det tar stopp där. Integritet är viktigt har jag hört.

Jag skulle kunna skriva om homonormativitet och lesbiska svek. Jag skulle kunna lista alla, både förväntade och osannolika, reaktioner jag hittills fått på det faktum att jag för tillfället väljer att ligga med en mansidentifierad person och om att majoriteten av dessa reaktioner mest bara har gjort mig frustrerad och ledsen. Jag skulle kunna skriva om varför jag väljer att ligga med just honom just nu. Mina anledningar skulle säkerligen förvåna många personer. Men det går inte. Jag kan inte. Risken att det skulle bli ett försvarstal är alltför överhängande och det skulle inte bli någonting annat än ovärdigt.

Så jag skiter härmed i att försöka skriva någonting av vikt, vett och sans idag och går och lägger mig istället. Godnatt.

Min familj i ett nötskal

Sys: Jag har talat med vår mor..
Jag: Okej..
Sys: Hon har erbjudit sig att köpa en bil till oss.
Jag: (förvånad, snudd på chockad röst) Va??
Sys: Ja, så att vi ska kunna övningsköra. Jag försökte säga åt henne att jag inte tänker ta nått jävla körkort men hon lyssnar inte.
Jag: (skrattar)
Sys: Hon fortsätter säga att hon ska köpa en bil till oss.
Jag: Okej, men det är ju helt galet..
Sys: (suckar) Jag vet.. jag tänker inte ta nått körkort, jag vill inte. Men om du vill ha en bil så kan du ringa till Mamma nu så får du en.
Jag: Herregud...

Alltså... jag undrar en grej dåråva.

Hur mycket är det okej att umgås med sitt ligg?

Jag tänker att lite häng i samband med själva liggandet är helt okej och faktiskt ganska trevligt. Men en middagsinbjudan som, på grund av en rad omständigheter, med största sannolikhet inte kommer att leda till ligga.. Vad är det liksom?

Är det okej eller?

Jag svarade av ren chock ja till ovan nämnda erbjudande. Skyller på mitt lesbiska förflutna, mitt dåliga omdöme och min knappa erfarenhet av liggarelationer.

Dagens direktöversättning

Jag och Den Snygga åker bil, vi snackar bilkö av det slag som uppstår vid rusningstid mellan Stockholm och Södertälje. Rätt var det är står Den Snygga på bromsen pga att bilen framför oss tvärnitar.

Jag: Woohhoo
Den Snygga: Shit... det var nära.
Jag: Verkligen, håll avståndet för fan.
Den Snygga: Ja, jag ska..
Jag: Orka krocka liksom.
Den Snygga: (garvar) Som jag brukar säga, det är inte farten som dödar, det är smällen.
Jag: (garvar)
Den Snygga: Eller på engelska; Its not the fart that kills, its the smell.
Jag: (bryter ihop i en skrattattack)

Relevant att berätta #3 Fyllemat

Jag: Nu kommer nog [Den Snygga] hem..
Han den heta: Vad är klockan egentligen, fem?
Jag: Nått sånt..
Han den heta: Man kanske skulle sova.. men.. vad gör han (syftar på Den Snygga) där nere?
Jag: Han steker ägg.
Han den heta: Va?
Jag: Han steker alltid ägg på fyllan.
Han den heta: (garvar) Okej.. men steker.. hur äter han dem då?
Jag: På macka, äggmacka.
Han den heta: Okej.. men det är ju godare att koka ägg..
Jag: Jag vet.. men det tror jag inte att han kan.
Han den heta: (garvar) Okej..

Den Snygga steker alltså alltid ägg på fyllan. Äckligt om ni frågar mig. När jag fylleäter är det Sibylla Slussen eller ostmackor som gäller.

För att vi ska få igång någon form av dialog här undrar jag nu: Vad äter ni när ni fylleäter? Donken, mackor, stekta ägg, choklad eller någonting helt annat? Kommentatorsfältet står öppet. Let me know.

Relevant att berätta #2 Symbiosmänniskor är dumma i huvudet.

Flata: (krånglar med sin stol, suckar)
Snubbe: (går förbi och hjälper henne med stolen, skjuter in den åt henne)
Flata: Åh tack så mycket!
Snubbe: Det var så lite. (går iväg)
Flata: (vänder sig till sin flickvän som sitter bredvid) En riktig gentleman det där.
Flickvännen: (ler) Ja..
Flata: För du hjälper ju inte till, du bara sitter där och glor.
Flickvännen: (stum, vet väl antagligen inte vad hon ska säga)
Flata: (fortsätter prata om någonting annat)

Vi kan ännu en gång konstatera att människor som lever i långa monogama tvåsamheter verkar tappa all jävla respekt för varandra. Idioter!

Relevant att berätta #1 Jag ligger.

Med en person som är snäll och enkel att kommunicera med.

Vi snackar inget jävla jidder, tvärtom. I fucking love it.

Ett livstecken

Jag lever hörni. Det mesta är som vanligt förutom att jag har en bloggkris. Jag vet inte vad som är relevant att skriva om jag jag har svårt att se var anonymitetsgränsen befinner sig, den är liksom suddig och diffus. Resultatet blir att jag inte skriver någonting alls vilket i sin tur resulterar i att jag tappar läsare vilket i sin tur leder till att jag känner mig omotiverad att skriva någonting alls.

Kuken. Måste ta tag i det där. Nu.
Återkommer. Snart.

Nytt försök till roligare inlägg

Jag och Den Snygga pratar om identitetskategoriord.

Jag: Lebba... jag älskar lebba..
Den Snygga: (lyser upp) Lebba är fantastiskt.
Jag: Jag tror faktiskt att lebba är mitt favoritidentitetskategoriord, det ger så härliga associationer.
Den Snygga: Verkligen, jag tänker att en lebba.. hon är sådär härligt barsk.
Jag: Verkligen.. (byter ämne) Ska vi hämta upp den där flatan sen då? (syftar på en tredje person)
Den Snygga: Ja.. det ska vi.. hon är verkligen en flata, inte en lebba..
Jag: (skrattar) Precis.. men känner vi någon riktigt lebba, en såndär riktig praktlebba?
Den Snygga: Det finns ju inte så många sådana kvar..
Jag: Nej.. det är synd det.. för tio år sedan var de överallt med sina misslyckade frisyrer, sitt baksnus och sin barska uppsyn..
Den Snygga: (garvar) Ja.. praktlebborna. Va du någonsin en praktlebba på den tiden?
Jag: Ja, gud ja.. det finns bildbevis på det.. men det varade inte så länge.. sedan blev jag mera flata..
Den Snygga: Ja, jag minns ju dig som flata, inte lebba..
Jag: (nöjd) Jag var en trendflata när jag var flata!
Den Snygga: Det klart du var, det var jag också då!
Jag: ATT du var, du var den trendigaste av alla trendflator jag kände.
Den Snygga: Jadå! Sedan blev jag bög.
Jag: Jag med..
Den Snygga: (garvar) Såklart du blev!

Detta fick mig att, av ren nyfikenhet, göra en sökning på youtube på ordet lebba. Detta var vad jag hittade. Jag uppmanar er härmed att lyssna på texten. Vem kom den liksom? My god.

Seriöst

Jag skrev inte precis ett inlägg om att jag glömde att gå hem från jobbet i dag på grund av att sommartiden fuckar up min dygnsrytm.

Jag gjorde inte det.

reality checkar. rullar ner. läser. jo. det gjorde jag. fan.

Roligare än så var alltså inte mitt liv i dag. Fint. Då vet ni alla det.

Fucked up

I dag glömde jag att gå hem från jobbet. Japp, glömde, verkligen glömde. Gillar en sitt jobb då kanske? Svar ja.

Jag satt i godan ro och skrev på viktigheter, fnulade, funderade, svarade på mail och chattade med en av mina kollegor. Med jämna mellanrum tittade jag ut genom fönstret och konstaterade att det fortfarande var ljust ute. När det började skymma tänkte jag att nu är nog klockan runt sex, snart dax att gå hem, varpå jag lyfte blicken och tittade på klockan för första gången på flera timmar.

Uret visade 19:54. Jag hade förväntat mig 17:54. Två timmar fel.

Först då gick jag hem. Jävla sommartid till att fucka upp min dygns- och tidsuppfattning.

Hell yes!

Dagens komplimang:

Du kan verkligen skapa bilder med ditt språk. Det är nice. Då får man en känsla snarare än att man förstår det ordagrant. Jobbar du med språk?

Den okända människa som just skrev detta till mig har ingen aning om hur mycket jag behövde höra det.

Klickar upp word och börjar skriva på det som jag inte har skrivit på på länge på grund av prestationsångest..

Hur en planerar en roadtrip via sms

Jag:
Avfarten heter [namn på en håla] och du hittar den 6 mil norr om [en annan håla]. Puss Puss
Den Snygga:
Fy fan. För att citera min vän [mitt namn]; det är så tidigt att det är sent.. jag har kämpat mig upp ur sängen och ska försöka ta mig till duschen. Sen lite frukost osv. Ringer när jag far härifrån. Puss!
Jag:
Stressa inte hjärtat! Fick du ligga igår? :) Puss
Den Snygga:
Nej, inget ligga blev det heller. Herregud, hur ska det gå med allt och med livet? Livet i allmänhet och underlivet i synnerhet..
Jag:
Fy så nedrigt att du blev utan ligga.. du får berätta om det hela sen! Du får ta igen det ikväll så ska du se att att det kommer att gå så fint med både livet och underlivet :) Nu ska jag sova lite till. Puss
Den Snygga:
Man kan tydligen inte vara säker på någonting i dessa kristider.. Nåväl, den som lever får se... Puss och godnatt!
Jag:
Nej, så är det allt. Jag tror att finanskrisen (som jag har hört pågår ute i den stora världen) gör människor ängsliga och därmed ovilliga att ligga. Ring och väck mig när du kör Gull, jag somnar nog om nu. Puss

Jag och Mamma åker bil.

Jag: Jävlar vad det skramlar i bakluckan..
Mamma: Äh, det är något som är löst där bak bara.
Jag: Okej.. men vad är det då?
Mamma: Äh, det vet jag inte.
Jag: Okej.. men det skramlar ju här också.. (pekar på området ovanför instrumentbrädan)
Mamma: Ja.. (börjar slå på området ovanför instrumentbrädan) det är nått glapp här, ibland funkar det att banka lite här.. (fortsätter att slå)
Jag: Ehh.. okej.. det låter som att bilen börjar ge upp..
Mamma: Säg inte så, den kan höra dig!
Jag: (garvar)
Mamma: Den har lite personlighet bara.. kolla där då (pekar på området nedanför vindrutan) plasten har fart upp och iväg där, ser du?
Jag: Men gud.. det kanske är därför det skramlar..
Mamma: Ja.. kanske..

Vad har ni för er där ute?

Jag är på landet. Luften är ren här, det är fint. Min så kallade släkt däremot, är oren, det är mindre fint. Vi umgås bara för att vi är släkt, någon annan anledning finns inte. Känner varandra gör vi inte, ett faktum som allt som oftast blir pinsamt tydligt när vi försöker kommunicera med varandra.

Släkting: Träffar du [Sys] någonting?
Jag: (förstår inte frågan riktigt) Ja, jo, det gör jag..
Släkting: Så det händer att ni hörs och hälsar på varandra och så?
Jag: Ehh.. jo, vi hörs och ses ofta, vi har en nära relation..
Släkting: Jaha, vad roligt..

En behöver inte känna mig speciellt väl alls för att veta att Sys står mig väldigt nära. Har en någon gång träffat mig och Sys tillsammans så vet en det, det går inte att undvika att förstå det. Ovan nämnda släkting har känt oss sedan vi var små och träffat oss tillsammans otaliga gånger och på något underligt vis ändå lyckats missa det.

Otroligt. Jag börjar längta hem. Tar ett djupt andetag. One more day to go..

Eftersom jag känner mig en smula isolerad och därmed skulle må bättre av att få igång någon form av dialog via den globala informationscentralen internet, lämnar jag er med en fråga.

Vad har ni för er där ute? Sitter ni också i någon avkrok någonstans och våndas med er bio/omedelbara familj som enda sällskap?

Castillo De Gredos = Lacknafta

I dag hittade jag av en slump det här gamla klippet. Jag tittade, fnissade lite, tittade vidare, fnissade lite till. Sedan trampade jag ner i mitt kollektivkök och det första jag såg på diskbänken var en bag-in-the-box Castillo De Gredos som Den Snygga precis hade inhandlat på the systembolaget.

Mobildrama på facebookchatten

Den Snygga:
Mobilfittan är puts väck. Jag är lyckligast i världen just nu - INTE.
Jag:
KUKEN BALLEN också!
Har nån snott den eller? på tbanan?
Den Snygga:
Antingen snott den eller så har den ramlat ur jackfickan... Jävla kuk-knull-fitt-hor-fan!!
Jag:
Det var sannerligen en ordharang i rättan tid!
Den Snygga:
Ja, jag älskar att jag är så verbal.
Jag:
haha, verkligen!
Jag älskar att du har ett så rikt och härligt språk!
Den Snygga:
Ja, väldigt målande framför allt.
Jag:
Exakt!
Den Snygga:
Jomenvisstvettu! Nu vill jag bara hem och dö i soffan med chips och film, och glömma mina bekymmer.
Jag:
Åh... det låter som en fantastisk plan.
Glöm dina bekymmer, i morgon kommer nya.
Den Snygga:
Haha, tack för de uppmuntrande orden.
Jag:
Ingen orsak hjärtat!

Den Snygga behöver alltså en ny mobil. Om det är någon av er som har en sådan på lager går det bra att höra av sig. Tack på förhand!

Minneslucka

Sent i går kväll när jag tänkte tillbaka på min lördagskväll och försökte summera den slog det mig.

Jag minns att jag stod vid garderoben och pratade med Han den heta, jag minns verkligen vårt samtal väldigt tydligt, så pass att jag skulle kunna återge det ordagrant. Jag minns även att jag en stund senare står på Slussen och pratar med 25-åringen som dök upp från ingenstans. Även det samtalet minns jag i detalj, hon hade varit på någon form av bögklubb och var alldeles härligt glad i hatten.

Mellan samtalet med Han den heta och samtalet med 25-åringen är det blankt. Nattsvart. Jag minns inte ett jävla skit. Jag har verkligen verkligen koncentrerat mig och försökt att minnas hur det gick till när jag hämtade ut mina saker ur garderoben och tog mig till Slussen men det är fullkomligt omöjligt, jag minns ingenting.

Hade jag sällskap med någon? Jag minns inte. Köpte jag någonting att äta (jag brukar göra det på fyllan)? Jag minns inte. Vilken väg tog jag? Jag minns inte. Jag förmodar dock att jag gick till fots.

Om någon såg mig i trakterna av Slussen i lördags natt någon gång strax efter klockan 03 får ni gärna höra av er. Det skulle vara spännande att höra vad jag hade för mig.

En har inte roligare än en gör sig.

Så här roligt kan en ha om en är ensam hemma en helt vanlig vardagskväll och inte har annat än ett paket bokstavskex att roa sig med.

Återkoppling

Sisådär, då var ett och annat uppstyrt. Den lesbiska fittsoppan kokade inte över den här gången. Den löste sig fint och smidigt. Tack gode gud för det.

Ordningen är alltså återställd. För nu. Dessutom är det vår. Gött.

Åter på banan

Jag har sovit i nästan 11 timmar och är därmed människa igen.

Lovely!

Har ni förresten tänkt på att om en ersätter bokstaven Å i första ordet i titeln på det här blogginlägget med ett Ä, då blir innebörden en helt annan. Festligt. Verkligen.

Hör upp, jag har en fråga!

I dag har jag stalkat min gamla love of life på fejjan. Det gick inget vidare. Profilhelvetet var naturligtvis stängd. Typiskt. Jag började genast fundera över diverse hackeralternativ som skulle kunna hjälpa mig att komma åt informationen. Någonstans mitt i alltihopa slog det mig. Jag är trettio plus och stalkar min love of life på fejjan. Är inte det patetiskt så vet inte jag.

Eftersom det har varit en monsterbakisdag i dag med tillhörande ovilja från min sida att kommunicera med människor överhuvudtaget löste jag det hela genom att gräva ner mig i soffan, äta glass och ägna mig åt självömkan på hög nivå. Tänk ingen vill ha mig och jag kommer att dö ensam och miserabel så har ni mig i ett nötskal i dag. Charmigt. Verkligen jättecharmigt.

Jag går härmed och lägger mig med hopp om att i morgon blir en bättre dag trots att det är en måndag som väntar. Jag lämnar er med en fråga. Jag vill veta hur många gånger ni har varit kära på riktigt. Alltså inte sådär lite småintresserade av eller småförälskade i någon, utan fucking kära på riktigt.

Ni hittar frågan här till höger.

stänger av datorn och vinglar bort till sängen för att kraschlanda likt en klubbad säl i de sista alkoholångorna från gårdagen.

Veckans sms-rensning

Jag har precis hittat följande sms-dialog i min mobil och jag inte låta bli att undra; vad är vi för människor egentligen?

Jag: Kära UllBritt Persson. Jag och [Den Härliga] är nu på tunnelbanan. Kan du ta ut ett paket lax ur frysen och lägga det på diskbänken? Ses snart.
Den Snygga: Lax? Hur ser det ut? Är det en grönsak?
Jag: Det är en grönsak som kommer från havet. Den är rosa och styckfryst i fyra bitar. Klarar du det tror du?
Den Snygga: En rosa grönsak från havet? Nej, nu blev det mycket. Bäst jag lägger mig och vilar en stund och försöker smälta det här istället.
Jag: Du är en Gulletuss du Berit. Puss

En dålig dag

Först dagens låt: Seventh Sign med Juliette & The Licks.
Jävla genier. Jag har den på repeat och tackar Rockstar som igår stormade in i mitt hem och överlämnade nämnda låt på bränd skiva. När Juliette sjunger I watched you loved me händer det någonting i mig som jag kämpar med att sätta ord på. Återkommer i den frågan.

För övrigt kan jag berätta att jag återigen verkar vara inblandad i någon form av lesbisk fittsoppa. Två personer som finns i min närhet har inte den relationen till varandra som en av dem har sagt att de har. Detta klargörande kommer från en direktkälla och jag sitter nu på information som jag inte hade velat ha och som jag definitivt inte vet hur jag ska hantera. I skrivande stund är min tillfälliga lösning på det hela att stänga in mig, vältra mig i bakisångor och i möjligaste mån försöka avfärda alla försök från en av de inblandade att tala ut med mig om saken. Orka liksom. I dag har jag mest bara en känsla av att jag vill spy och radera informationen ur min hjärna.

Funderar på lobotomering. Oraklet säger det har inte med dig att göra med barsk stämma. Hon har naturligtvis rätt. Jag jobbar på att göra hennes mening till mer än bara ord.

Det är ingen bra dag i dag. Ingen bra dag alls. Det stör mig lite. Jag har för första gången på länge lyckats med konststycket att styra upp en definierad liggarelation. Med en person som jag verkligen vill fortsätta att ligga med. Vår deal är precis så som jag vill ha den. Jag borde slå frivolter och applådera, men icke. Jävla flator till att ställa till det. Jag hatar flator idag. Som kollektiv grupp. Jättejättemycket.

Nu; skaffa föda och fortsätta ignorera mobilpipande.
Återkommer i morgon.

News flash

Jag har tre saker av stor vikt att förtälja.

Jag är full.
Jag saknar mitt långa hår.
Jag behöver ligga.

Frågor på det?

Målmedvetenhet

Jag har blivit sämre och sämre på att privatblogga, tycker ni inte? När jag i begynnelsen började blogga tyckte jag att det var just privatbloggandet som var roligt. Det var någonting visst med att fläka ut sitt privatliv i ett offentligt rum och inte minst, att få glada tillrop och direkta reflektioner på utfläkandet i form av kommentarer. Jag avhandlande dejtinghistorier, mina känslor för personer som fick mig att rodna, separationsångest och ensamhetsfobi på löpande band och jag älskade det, verkligen.

Men någonstans under vägen valde jag att göra mitt bloggande mer och mer ickeanonymt. Det har lett till att jag inte riktigt vågar privatblogga längre. Det är för många som vet vem jag är som läser. Så många att det ganska markant begränsar vad jag kan skriva om. Denna insikt slog mig idag och gjorde mig faktiskt lite ledsen.

Så vad göra? Att starta en ny helt anonym blogg känns inte aktuellt. Orka etablera en ny blogg liksom, det tar fan etthundratusen år. Alternativet är att fortsätta i samma gamla goda stil som jag gjort ett tag nu, det vill säga att fortsätta rolighetsblogga med inslag av privata fragment. Sagt och gjort, så får det bli. Vad kan jag då bjuda på för privata fragment idag undrar förstås ni. Håll till godo kamrater, nu kommer det. Relationer blir ämnet.

Relationer förresten. Fel ordval. Möten får det bli. Möten.

Mänskliga möten är nog det som fascinerar mig mest av allting här i livet. I synnerhet den typ av möten där jag från början "bara vet" att jag och den andra människan har någonting gemensamt. Samma språk. Lika. Eller i vissa fall, att den andra människan har någonting jag behöver. En ny insikt kanske, eller en viss typ av energi som i de flesta fall är svår att sätta fingret på. När jag träffar den typen av människor vet jag på en gång att människan i fråga ska vara med mig på något sätt, att vi ska göra någonting stort tillsammans. När detta händer, ungefär en gång vartannat år, bestämmer jag mig alltid inom fem minuter. Det är vad det tar för mig att scanna av en ny person och jag har i princip aldrig fel.

De senaste tre-fyra åren har jag träffat på två personer av denna speciella typ. Den första dök upp för ungefär ett par år sedan. Det fallet var speciellt av den anledningen att jag redan innan vi hade träffats hade en tydlig föraning om att nu kommer det att dyka upp en person som ska vara med mig, en person som kommer visa sig vara klockren. Sedan dök han upp och jag visste direkt att det var han. Två minuter tog det, inte mer. I dag är han med mig, inte exakt på det sätt jag skulle önska, men det duger för nu.

För ungefär ett halvår sedan dök nästa person i samma kaliber upp från ingenstans och överrumplade mig med sitt svala sätt och sin inkännande blick. Attraktion var det inte, den saken var klar. Inte i något av fallen har det handlat om attraktion. Detta är någonting annat. Någonting som får min gamla newageådra att skrika karma, past life och själsgrupp så att det ekar mellan mina tinningar. Att hen skulle vara med mig var solklart redan efter.. ja.. två minuter igen. I dag är hen med mig, på ett sätt som kanske inte är det jag skulle föredra, men ändock ett sätt som får duga för nu.

Det mest fascinerande med personer av denna typ är att de inte förstår sin egen extraordinära härlighet. De är makalöst fantastiska, de besitter en ödmjukhet som inga ord kan beskriva och de har utstrålning som få men de förstår det inte. De förstår det verkligen inte. Otroligt.

En av mina missioner framöver kommer att bli att jobba på den där formuleringen "duger för nu". Den är på tok för torftig och måste styras upp. "duger för nu" ska ersättas med "precis på det sätt jag vill". Arbetet är redan påbörjat och kommer att slutföras om det så blir det sista jag gör.

Dagen ord: Målmedvetenhet.

Populär brud!

Bruden från Asbest är globalt populär. Hittills har ett tiotal personer från främst Holland, Belgien, England och Argentina letat sig hit bara på grund av den ryska donnan.

Jag målar naturligtvis upp bilder av hur dessa män(niskor) ser ut och hur besvikna de måste ha blivit. Jag menar, tänk in er själva i följande scenario:

Du sitter och trycker i Argentina för att en vacker dag få mail från, vad du tycker är, en het brud, du tänker "ah, det där ska jag kolla upp" och du sätter igång och googlar lite. Det slutar med att du hamnar på någon form av hbtq-besudlad blogg skriven på ett språk du inte förstår.

Det kallar jag snopet det.

Dagens mail.

Någon som är sugen?


Från: darrin[at]swiftech.com.sg
Ämne: The letter to You from Ekaterina
Datum: den 3 april 2009 11.48.01

Hello my friend!!!

This letter arrived to you from Russian Internet dating agency "The Relationships".
This is not spam or other bad things. So, please, answer to me!!!

My name is Ekaterina. I'm 32 years old from small city Asbest, 86 km from Ekaterinburg, Russia.
I addressed to agency "The Relationships" and they sent my letter to you.
I want to search man from THE WEST for friendship and love.
I'm not married and have no children.
This is my photo. I hope that you like it and will answer to me.

Please, answer only to my personal e-mail address: myworld38[at]rambler.ru

Best regards,
Yours Ekaterina