En extraordinär visning av mitt mardrömsliv..

..har tornat upp sig på fejjan i form av att en gammal klasskompis från grundskolan tyckte att det var en god idé att skicka en friendrequest till mig. Jag tänkte att det faktum att jag har bytt tilltalsnamn skulle få de där personerna från förr, som det inte finns någon anledning att ha kontakt med, att inte hitta mig. Men icke.

Eftersom jag inte ville vara otrevlig bekräftade jag friendrequesten och klickade in på hennes profil. Jag säger bara; oh my fucking god! Vi snackar foton på nästan tonårsstora ungar, trashiga semesterbilder och extremt tråkiga statusuppdateringar. Hennes favoritförfattare är Liza Marklund och efter att ha kollat igenom hennes bilder kunde jag konstatera att hon äger en uppsättning foppatofflor i varierande kulörer och att hon på riktigt, utan tillstymmelse till ironi, älskar att åka till Ullared och handla.

Jag är verkligen medveten om min raljernade ton men jag kan inte konstatera annat än att jag fick en känsla av panik efter bara ett par minuters surfande på hennes profil. Hon lever exakt det liv som jag inte vill leva. Det var som att se en presentation av allt som jag absolut inte är. När jag hade kommit så långt i mina tankar kände jag mig som en Stockholmsbaserad och översittaraktig klassresenär. Detta gav mig först ett sting av dåligt samvete, jag bestämde mig dock ganska snabbt för att skita i det där med dåligt samvete, av den enkla anledningen att det inte tjänar någonting till.

Jag utgår ifrån att hon har klickat in på min profil också. Klickar en runt på den framgår det med all önskvärd tydlighet att jag är någon form av queerperson och att jag har ganska tydliga åsikter i vissa frågor. Jag är så sjukt nyfiken på vad hon tänker efter att ha kollat igenom min profil. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om min profil är lika mardrömslik för henne som hennes är för mig.

Via hennes profil hittade jag även en rad andra gamla klasskompisar från samma tid. De är tydligen kompisar fortfarande ett helt gäng. Två av dem blev ihop när vi gick i åttan och är fortfarande ihop. De har dessutom varit gifta i 10 år. För mig är det helt jävla otroligt. Jag kan verkligen relatera till att vara en del av en monogam och tvåsam relation under en väldigt lång tid, det är inte det. Det är att de blev ihop när de var 14 år. Jag fattar inte hur det går till. För egen del är det först efter jag passerat trettiostrecket, avverkat en rad olika typer av nära relationer av varierande kvalitet, ransakat mig själv och mina egna relationsmönster samt gått en vända i terapi som jag känner att jag överhuvudtaget är kapabel att vara en del av en konstruktiv nära relation. Och de blev ihop när de var 14 år.. Otroligt, helt jävla otroligt.

Dagens konstaterande: Människor är så sjukt galet hysteriskt olika så det tamejfan inte är klokt.

felsökning - utdragningsproblem

Jag har köpt en menskopp. I medföljande bruksanvisning under rubriken "felsökning - utdragningsproblem" står att läsa följande:

Om du har problem med att ta ut din mooncup ska du försöka att inte få panik. Öppningen till livmodern i slidans övre del är inte större än ett knappnålshuvud, så det finns ingen risk att mooncup ska "tappas bort" och den är så flexibel att den inte orsakar några skador.

Gud så bra, då vet jag! Humor!

Det nya livet

Jag har slutat snusa. Jag är uppe i fem nikotinfria dagar och kan därmed meddela att jag lider av följande åkommor:

• Extrem labilitet - Jag gråter, av olika diffusa anledningar, varje dag.
  
• Nedsatt självförtroende - Jag känner mig allmänt värdelös.
• Snedvriden verklighetsuppfattning - Jag får för mig saker som inte stämmer, vid upprepade tillfällen har jag till exempel fått för mig att min man planerar att lämna mig trots att så verkligen inte är fallet, tvärtom.
• Extrem trötthet - Jag har vid flera tillfällen varit rädd för att gå hemifrån eftersom jag är så trött att jag har svårt att hålla mig vaken och därmed är fullt kapabel att somna stående, ramla omkull och slå ihjäl mig.
• Domningar i händerna och läpparna - Det sticker och är jävligt irriterande.
• Synrubbningar - Det flimmrar ibland till framför ögonen, även detta är extremt irriterande.
• Rastlöshet - Jag har svårt att sitta still samtidigt som jag alltså är så trött att jag knappt orkar röra mig. Jävligt fint ordnat.

Giv mig kraft att härda ut!

News flash

I kväll när jag lullade hem efter ett par glas rött i sann after work-anda stod det plötsligt en julgran placerad mitt på innergården till mitt hus. En julgran. Bara sådär. Tjosan så mysigt tänker vissa. Dags att lämna landet tänker jag.

Om tretton dagar drar jag härifrån och överlåter med varm hand till er som tycker att det är av vikt att upprätthålla någon form av jul- och nyårstradition, att göra just det. Jag önskar er all lycka med det lilla projektet. Själv planerar jag att, på julafton, sitta på någon härlig bar långt härifrån och sörpla vin tillsammans med min man, Den Härliga och ett gäng andra minst lika härliga personer.

Frågor på det?

Det är lite mycket nu...

Jag lever. Om ni nu har undrat. Det är bara lite mycket nu och därmed får den här stackars bloggen stryka på foten.

För ett par dagar sedan fick jag höra att jag "skriver fantastiskt" och att en text jag skrivit var "fullkomligt fantastisk". När jag för första gången lämnar ifrån mig en text som ska publiceras och som därmed fått mig att gnissla sönder mina tänder av nervositet, när jag är livrädd för hur den ska tas emot och är beredd på värsta dissen, då blir jag istället rosenrött rosad. Egoboostar gör sannerligen sitt för sjävförtroendet kan jag säga. Hej och hå.

Jag har vaccinerat mig mot den dära grissjukan också. En helt klart överskattad handling. Först själva sprutan. Sköterskan var förvisso både ärtig och bögig på ett högst charmerande vis, men vad hjälper det när han halar fram kanylen från helvetet och trycker in den i armen på en? Inte mycket. Ont gjorde det, ont. Sedan grisis light på det, i två dygn. Lite feber och en påtalande obehagskänsla, skrämmande lik en begynnande förkylning, i hela kroppen. Inte nog med det. Det gjorde satans ont i armen också. Första natten vaknade jag varje gång 1.jag vände på mig i sömnen så jag råkade lägga mig på min egen arm 2.min man vände på sig i sömnen på ett sådant sätt att han bara råkade nudda min arm. Min säng är 1.20. Jag vaknade, säg, 15-20 gånger den natten av ren och skär smärta. Följande dag var min ansiktsfärg genomgånde något ljusare än vanligt.

Summering:

Veckans +
Skrivpepp som jag hoppas kommer att påverka även den här bloggen i en positiv riktning.

Veckans -
Alla typer av vaccinationer.

Dags för halloweenfest!

Jag och min man ska på en halloweenfest i helgen. Tanken med ett spektakel av det slaget antar vi är att en ska klä ut sig till någonting riktigt läskigt.

Vi har kommit fram till att något av det läskigaste vi vet är svennebananmänniskor av det traschiga och heteronormativa slaget som åker på charter och beter sig allmänt töntigt.

Så här tänker vi därför att vi ska se ut, ungefär!

Läskigt värre, inte sant?

Veckans telefonsamtal #2

Hurtig djurskötare: Välkommen till djursjukhuset!
Jag: Hej, (mitt namn) heter jag.. jag tror att jag behöver hjälp..
Hurtig djurskötare: Okej, vad gäller det?
Jag: Jo.. jag har två katter..
Hurtig djurskötare: Katter alltså, vad roligt!
Jag: (skrattar) Ja, det är jätteroligt, men den ena är lite speciell, alltså mentalt speciell..
Hurtig djurskötare: (skrattar) Oj då.. på vilket sätt?
Jag: Jo.. hon skriker, det låter som att hon löper, men hon är kastrerad..
Hurtig djurskötare: Ojdå, men då kan det handla om att hon har en hormonrubbning trots kastreringen.
Jag: De kan alltså ha det? Jag pratade med en annan veterinär som sa att det är omöjligt..
Hurtig djurskötare: Jaha.. det låter konstigt, nu är ju jag inte veterinär själv, men så mycket vet jag, att det kan de ha..
Jag: Okej.. i så fall vill jag nog boka en tid så hon får bli undersökt.
Hurtig djurskötare: Ja, det är nog lika bra.
Jag: Ja.. för alltså.. jag bor kollektivt och om jag inte får tyst på katten kommer det leda till att någon av mina roommates dödar henne...
Hurtig djurskötare: (skrattar rakt ut) Oj då.. ja det måste vi ju försöka undvika då..
Jag: Ja, verkligen.. !

Veckans telefonsamtal #1

Hurtig barnmorska: Välkommen till kvinnokliniken!
Jag: Hej, [mitt namn] heter jag..
Hurtig barnmorska: Hej Hej, vad kan jag hjälp till med?
Jag: Jo, det är så här.. jag ska komma till dig i dag men jag fyller år.. så jag har ingen lust att komma...
Hurtig barnmorska: (kväver ett skratt, fnissar) Nej, okej.. men då får vi boka en ny tid!
Jag: Gärna.. !

Jag hittade ett gammalt mail...

..och jag kan därmed konstatera att mina kollegor är ena roliga jävlar!


Hej!
Som nytt arbetsmiljöombud vill jag med nedanstående länk visa på
betydelsen av både kultur/insida och gymnastik/kroppsövningar. Jag hoppas
att ni kan ta till er delar av det emotionella innehållet såväl som den
rent fysiska biten. Kanske en god idé vore att ha en gemensam rörelsestund
2 - 3 ggr/vecka. Nedanstående länk skulle kunna stå som modell för detta.
Mvh Ert skyddsombud

Må binnikemask kolonialisera hennes anus och äta upp henne inifrån!

Jag:
Gull. Är du där?
Jag har just sett en helt stööörd sak här på fejjan...
Den Snygga:
Vaddå??
Jag:
Mitt mentalt speciella ex va... hon har fan överträffat sig själv..
Den Snygga:
Vad har hon gjort???
Jag:
Jag har länge haft en text, som har varit "min" eller hur man nu ska säga, en gammal text som jag bestämt att jag någon gång ska tatuera in någonstans... Detta vet hon mycket väl om, jag sa till och med åt henne att det är min text, som jag plockat ut för att jag tycker så myckjet om den..
Nu har HON tatuerat in den på armen...
Den Snygga:
Tatuerat in vaddå???
Jag:
Min text... min tatuering som jag skulle göra.. Jag vill döda henne nu!
Den Snygga:
Vad fan??? Finns det bild på hennes sida eller?
Jag:
Japp, det finns bild på härligheten här på fejjan, hon har snott min tatuering, hon ska fan brinna i helvetet...
Jag kollade hennes sida för att se om hon verkar flippad för tillfället el inte... jag hittade en bild på tatueringen där... det är MIN tatuering, som hon vet att jag har planerat att göra... med samma typsnitt som hon vet att jag vill ha, exakt samma text och typsnitt...
Jag vill slå ihjäl henne!
Den Snygga:
Det är ju inte ens hon? Det är ju DU, det citatet, inte hon!!
Jag:
Jag VET!
Jag vill döda henne.
Nu kan jag ju inte göra den där tatueringen...
Den Snygga:
Det där var fan inte ok...
Jag:
På riktigt.. jag vill aldrig mera se henne, jag skulle inte höja ett ögonbryn om hon dog, hon är så sjuk. Det där var fan droppen.. jag brukar inte hata människor, men nu är det fan nära...
Jag bara sitter här och gapar... detta är något av det sjukaste hon har gjort, ever!
Hon VET att det där är min text, det var jag som plockade ut den, visade den för henne och hon vet mycket väl att jag planerat att göra den där tatueringen...
Den Snygga:
Men jag fattar inte... Varför vill hon tatuera in något som är så mycket du? Varför vill hon bära på din grej resten av livet?
Jag:
Ja du.. varför vill hon det... jävla idiot! Jag vill fan slå ihjäl henne...
Den Snygga:
Jävla cp. Apropå cp så är [Den Snyggas mentalt speciella ex] dumpad igen.
Jag:
Rätt åt honom, det cpt!
Synd bara att det kanske skulle kunna innebära att han börjar höra av sig till dig igen...
Den Snygga:
Tror inte det. Han är väldigt medveten om att det är på riktigt nu med [Den Snyggas pv], och jag har klartgjort för honom att jag inte vill ha någon kontakt med honom. Hade jag varit singel hade han kanske försökt, men nu vågar han nog inte...
Jag:
Bra där, han ska hålla sig borta, annars dödar jag honom samtidigt som jag dödar [mitt mentalt speciella ex]...
Den Snygga:
Fint som snus. För att citera min kära vännina så säger jag: Jag skulle inte ens höja på ögonbrynet...
Jag:
Eller hur! Jag trodde fan inte mina ögon när jag såg den där bilden... jag kan fan knappt tro att det är sant...
Den jävla fittan (på det dåliga sättet) har snott min tatuering.. Må binnikemask kolonialisera hennes anus och äta upp henne inifrån!
Den Snygga:
HAHAHAHAHAHA
Jag:
Nåväl.. jag antar att detta är det ultimata beviset på att hon är galen och att jag ska se till att hon håller sig jävligt långt borta i fortsättningen..
Den Snygga:
Typ ignorera henne bäst det går...
Jag:
Verkligen!
Just nu är jag så förbannad så skulle jag springa på henne någonstans skulle jag fan be henne att gå och dö.
Den Snygga:
Lägg in en kommentar på fotot och be henne dö. Eller att du hoppas att armen ruttnar och ramlar av...
Jag:
Jag funderade faktiskt på det men du vet hur hon är.. ger man henne minsta halmstå så tar det hus i helvete.. en sådan kommentar funkar liksom inte på henne.. Jag har kommit fram till att jag inte ska kommenta det över huvudtaget.
Den Snygga:
Ungefär som min kära exman...
Jag:
Precis som din kära exman..
Jag är iaf glad att jag såg den där bilden nu.. nu vet jag vilken tatuering jag INTE ska göra iaf...
Den Snygga:
Verkligen!

Jag har fått ett brev..

Högst upp i brevet står mitt namn och personnummer. Precis under detta står det "tid för cellprovskontroll har reserverats för dig [min födelsdag] klockan 09:00

En sadistisk läkarsekreterare på kvinnokliniken (jävla bullshitname) tycker alltså att jag ska kliva upp i svinottan på min födelsedag och åka genom halva stan för att låta doktor Hilde rota i min fitta och skära bort en bit av min livmodertapp. Jag antar att detta, i gammal god stil, kommer att ske utan bedövning.

Jag fattar att jag måste genomgå denna procedur ganska ofta nu för tiden. Jag har haft cellförändringar och kan få det igen. Det är inget att snacka om, det är bara att tappert lägga upp sig med regelbunda mellanrum. Men på min födelsedag. Vafan är det? Jag vill inte...

De heterosexuella männen gör så konstiga saker..

Jag: Alltså.. de där heterosexuella männen.. de gör så konstiga saker..
Den Härliga: (skrattar) Vaddå?
Jag: Vi (syftar på mig och min man) ska till [min mans bästa vän] i helgen och det är ju såklart jätteroligt, men vet du vad vi ska göra..
Den Härliga: Näe, vad?
Jag: (uppgiven blick) Vi ska kolla på fotboll..
Den Härliga: (skrattar)
Jag: Alltså.. fotboll.. jag fattar inte grejen..
Den Härliga: Näe, inte jag heller, det händer ju ingenting i fotboll..
Jag: Precis, de bara sparkar den där bollen fram och tillbaka, okej om det hade blivit typ tio mål per match, då hade det ju hänt nått.. men de gör ju typ aldrig mål..
Den Härliga: Jag håller med..
Jag: Men men, det blir nog bra, jag tänkte dricka cava och fokusera på att socialisera mig.
Den Härliga: De kommer att skrika när det blir mål..
Jag: Jag vet.. det är då jag aldrig riktigt vet vad jag ska göra för jag fattar inte vad det är att skrika om, när de gör mål så tänker jag liksom bara "grattis, kul för er".. men skrika.. jag vet inte jag..
Den Härliga: (skrattar)

Var ligger den lesbiska staden?

Gällande en av dagens nyheter har jag ett par frågor.

Var ligger staden? Jag vill åka dit och glo!

Hur kommer det sig att 25.000 svenska lebbor har valt att döpa sin hemliga stad i Norrland till Chako Paul City? Flathult hade varit mera passande tycker jag.

LÆKKER BALL MED BLINDER TIL MÆND... någon?

Jaha, så har en börjat traderasurfa igen på jakt efter kläder och annat göttit. När jag i dag planlöst drev omkring ute i traderadjungeln hamnade jag av en händelse under rubriken intimleksaker och vad hittar jag där. Detta.

Utropspris 1 kr.

Fraktkostnad 88 kr.
Inga bud lagda.

Klicka här för att fynda!
I skrivande stund har ni 9 timmar och 38 min på er...

Höstbekymmer #2

Min ena katt skriker. Som fan. Det låter som hon löper och hon väcker hela huset. I mina mörkaste stunder vill jag nästan (obs bara nästan) döda henne. I en av mina ljusare stunder ringde jag till veterinären för att fråga om kastrerade honkatter, trots kastreringen, kan ha någon form av hormonrubbning som gör att de löper. Nej, sa veterinären, det är omöjligt.

I dag fick jag dock ett litet meddelande från Den Härliga på facebookchatten.

Nu har jag pratat med [ett namn] om jobbiga katter - hon tyckte det lät som katta vill knulla. Och veterinären du snackat med ljög, katter kan visst ha hormoner och vilja nuppa efter kastrering....speciellt om de hunnit löpa och/eller ligga innan de blev kastrerade. Lösningen hon kom med är inte så rolig dock....men vi tar det sen..

Detta meddelande fick mig att söka upp Den Härliga.

Jag: Vad?
Den Härliga: Ehh.. ja... en tops..
Jag: Va..?
Den Härliga: (börjar skratta)
Jag: Du måste skämta..
Den Härliga: (samlar sig) Ja, alltså.. tydligen behöver hon stimulans.. så en tops..
Jag: En tops i fittan på katten!!??
Den Härliga: Det var vad hon sa..
Jag: (himlar med ögonen, gör en dramatisk gest med högerhanden) It ain't gonna happen!
Den Härliga: (garvar) Alternativet är att låna en hankatt..
Jag: Som får sätta på henne..
Den Härliga: Ja...
Jag: Hon behöver alltså knulla...
Den Härliga: Ja.. så är det nog..
Jag: Herregud.. en tops.. nej, det går bara inte..
Den Härliga: (garvar)

Min ena katt är alltså kåt och behöver knulla och tipset jag får att att jag ska onanera åt henne med en tops. Seriöst, vad fan är det?

Om någon har en kattdildo i sin ägo samt tips på hur en får kattkräket att använda den själv (så jag slipper göra det) får ni gärna höra av er. Tack på förhand!

Höstbekymmer #1

Det är kallt. Jag fryser.

Förra året förnekande jag vinterns existens genom att våga vägra vinterjacka. Funderar på att kapitulera i år.

Fan.

Det läspiska arvet..

Jag:
Jag ska fixa i helgen, köpa byrå, en hylla till köket och lite annat småtjafs. Planen är att göra en uppshapning av hemmet under helgen.
Den Snygga:
Fint där, majbritt!
Jag:
Eller hur, jag är så jävla händig!
Min man har lämnat en borr hos oss och jag ska ta hem ett vattenpass från jobbet, så i helgen ska spegeln upp på väggen också, om det så blir det sista jag gör..
Den Snygga:
Ditt läspiska arv måste det vara, det är den enda förklaringen till att en kvinna är händig..
Jag:
haha, precis!
Det där läspiska arvet alltså, det orkar jag inte med... det har skänkt mig både händighet som egenskap och två katter..
Den Snygga:
Och ett ljuvligt ex, icke att förglömma. :)
Jag:
Fy fan... det helvetet hade jag kunnat vara utan...
Den Snygga:
HAHAHA, verkligen...

Ankan alla talar om...

Seriöst, vad är det frågan om?

VAD ÄR DET FRÅGAN OM??

"Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården. Jag har en enorm trädgård och fyra trädgårdsmästare. Det är jag som ser till att de kan försörja sina familjer. De kan inte prata engelska. Det är som att prata med en vägg, de kan inte ens stava till sina egna namn. Det kan bli ganska frustrerande ibland. Förstår ni hur förbannad man blir när man lägger ner enorma summor på gräsmattorna och trädgårdsmästarna sedan förstör det jag plöjt ner 100000-tals kronor i? Det är väl inte konstigt att man blir rasande och skäller ut dem."

Snälla någon! Säg att det är ett skämt!

Det går utför..

..med den här bloggen.

Ett tag trodde jag att den var på väg att självdö, jag kom dock fram till att det skulle vara på tok för tragiskt. Jag tänker därför att denna stackars bloggen får leva kvar ett tag till, dock inte i samma omfattning som tidigare. Så var det sagt, dags att göra. En uppdatering:

Det är höst i luften nu, luften är alldeles krispig. Jag far runt som en projektil genom denna frasiga krispighet. Jag arbetar som en ettrig pissmyra, jag upprätthåller någon form av känsla av att ha ett socialt liv med hjälp av facebook, jag konsumerar höstens utbud av förnedringsskräptv och jag prioriterar min man och mina vänner på de lediga stunder jag har. Min man är by the way så fantastisk att jag får en känsla av att jag har vunnit högsta vinsten på lotto varje gång jag ser honom. Att få vara i den känslan ser jag som ingenting mindre än en ynnest.

Jag har skaffat mig en ny hobby också. Jag och min man har börjat på en buggkurs och det är ta mig fan, trots den grava form av heteronormativitet som detta lilla projekt innebär, helt fantastiskt. Det där med att röra kroppen till musik har länge varit en hangup för mig, en hangup som sakta släpper nu, i takt med att jag hittar just takten. Så jag väljer för en gångs skull att skita i normerna kring det hela och låter mig bara föras. Jag snurrar tills jag blir yr och känner mig lycklig. Love it.

Ondskan personifierad

Eller, om en så vill se det, lite humor så här på fredagskvällen...

Lystring! Namnbyte på G!

Jag har ett störigt tråkigt mellannamn. Det borde tas bort, verkligen. Jag vill dock ersätta det med någonting annat. Jag vet bara inte vad. Av den anledningen har jag rådfrågat diverse löst folk och fått en rad förslag, Kjell-Gunnel och Lennart till exempel, men det duger inte.

Jag är ute efter någonting sjukt coolt och gärna könsneutralt.

Vad tycker du? Förslag emottages gärna i form av en kommentar. Tack på förhand!

Vad är grejen med alla djursjukdomar egentligen?

Först galnakosjukan, sedan fågelinfluensan och nu svininfluensan.

Vad blir nästa epidemi mån tro? Hundförkylning eller hästhosta kanske.

Att sjukdomar djurdöps på detta vis är lika komiskt obegripligt för mig som att en döper stormar till Gudrun, Hedvig, Gun och Leif.

Malmskillnadsgatan by night

I går vandrade jag, min man, Oraklet och hennes gulle-ex längs Malmskillnadsgatan. Vad i hela världen tänker ni nu, har ni börjat fnaska? Nej, det har vi inte, vi befann oss i de trakterna på grund av att vi alla fyra har börjat på en heteronormativ men endock ack så fantastisk buggkurs. Själva kurslokalen ligger i anslutning till Malmskillnadsgatan. Japp, ni läste rätt, buggkurs. Men mer om det en annan gång, det här inlägget ska nämligen handla om vad som händer på Malmskillnadsgatan by night.

Vi vandrar alltså Malmskillnadsgatan fram och som sig bör spanar vi efter eventuell aktivitet av sexsäljarkaraktär. Plötsligt bromsar en bil in och en ung tjej vevar ner rutan och säger "ursäkta, ursäkta". Vi kliver alla fyra fram mot bilen och låter tjejen veta att vi har hört hennes rop, hennes omedelbara reaktion blir att le stort och säga "Hur mycket?". Det tog oss några sekunder att koppla ihop det vansinnigt komiska i situationen i våra hjärnor, sedan började vi garva hysteriskt, till tjejens stora glädje. Hennes nästa kommentar blev "Närå, jag undrar bara om ni vet var Jacobsbergsgatan ligger?"

Några minuter senare när vi hade skilts från Oraklet och var på väg ner i tunnelbanan hittade vi en avsvimmad pundare och fick då lov att ringa efter en ambulans, i ungefär samma veva ringde Oraklet och meddelade att hon hade synat två fnask på sin promenadväg ner mot Hamngatan.

Summan av kardemumman blir att vill du ha lite spänning och humor i ditt liv, vandra en runda på Malmskillnadsgatan en helt vanlig tisdagskväll så ska du se att det händer både det ena och det andra.

Revidering

Efter gårdagens blogginlägg är ni säkert många som har undrat. Vaddå "kuken-i-röven-ångestframkallande" har ni tänkt. Sedan när är kuk i röven någonting dåligt?

Naturligtvis har ni rätt. Jag är liksom ni övertygad om att kuk i röven är en alldeles fantastisk form av sexuell praktik för väldigt många människor, inte minst för de som är begåvade med en g-punkt just i röven.

Gör om, gör rätt.

barn-i-grupp-som-skriker-och-fiser-på-tunnelbanan -ångestframkallande ska det vara, ingenting annat.

Uppdatering

Det är kuken-i-röven-ångestframkallande att den här bloggen inte hålls vid liv som på den gamla goda tiden, inte sant. Jag ba lever värsta busy livet å hinner inte blogga hala. Harkel. Faktum är att så faktiskt är fallet, därav en liten uppdatering.

Jag har varit på ett heteronormativt barndop i helgen. Ni vet ett sånt där dop som utförs av så kallad tradition och avsaknad av reflektion snarare än av någon form av genuin trosuppfattning. Det var.. intressant. Barnet, som så vitt jag har förstått är könsbestämt till en han, fick många blåa paket innehållande bollar och annat könsbundet krafs. Vad göra i ett sådant läge annat än att ta på sig rollen av den håbeteku-iga släktingen och bidra med queera doppresenter. Det fick precis den effekten jag önskade och jag åkte därifrån och kände mig belåten.

Jag har dragit på mig ännu en infektion också. Nej, det är inte den däringa grissjukan, men jag skulle gissa att det gör ungefär lika ont. Urinvägsinfektion. Någon av er som har erfarenheter av detta? Om inte så kan jag tala om att det svider när en kissar och däremellan värker det i buken, tänk mensvärk fast något mer åt det svidande hållet. När en drabbas av detta otyg finns ingen annan utväg än att löpa iväg till närmaste vårdcentral och kissa i en burk. Jag behöver knappast påpeka att livet kan var glammigare.

Förutom att försöka queerifiera delar av min släkt och kissa i burkar har jag den senaste veckan även funderat på varför folk fiser så det luktar ruttet ägg och gammal surkål på tunnelbanan. På tunnelbanan, seriöst, vad fan är det? Fis hemma eller inte alls säger jag. Undrar om en kan höra av sig till SL och klaga på denna typ av saker?

Det blev visst lite fel..

A: Din blogg var skitrolig när du skrev om personerna A, B, C och så vidare, men det blev lite fel där på slutet va?
Jag: Vaddå?
A: Ja, E har ju inte gjort slut med F.. du skrev fel..
Jag: Nähä, på riktigt?
A: Ja, det är fel..
Jag: Oj, jag får väl redigera det hela då.. du ser, den lesbiska fittsoppan är så snurrig nu att den är svår att få ihop i ett blogginlägg..
A: hahaha, verkligen!

Så, nytt försök. Så här ska det vara. Följande har under de senaste månaderna hänt i min bekantskapskrets:

Det hela började med att A blev dumpad av B. Efter bara några veckor hookar B upp med C. A i sin tur hookar upp med D. D har tidigare dejtat E. E blir lack på A och någon form av drama uppstår. Samtidigt gör F slut med G och någonstans där kokar soppan över och jag vet inte längre hur jag ska hantera det hela.

Bland personerna A-G finns två av mina bästa vänner, deras ex och diverse annat folk som fram tills det började soppa till sig var ett så pass välfungerande vänskapsgäng som ett håbeteku-gäng kan bli. Så är det inte längre. Inte alls. Men jag tänker att det löser sig. Att det är övergående. Det måste det vara. Jävla lebbor till att ligga där de står i tid och otid. Jag blir så trött.

Jag tänker penis...

En av mina kombos gillar att ränna runt i skogen och plocka saker. Det gör inte den andra, han är tvärtom nästintill rädd för allt som har med naturen att göra. Detta leder ibland till roliga dialoger i vår vardag.

Jag: (pekar på Den Härliga) Han har varit i skogen och plockat svamp.
Den Snygga: (tittar på Den Härliga, rynkar på näsan) Men [Den Härligas tilltalsnamn], varför ränner du i skogen, varför?
Den Härliga: Men alltså.. kolla på den här, när du ser den, vill du inte bara äta den då? (håller upp en stor svamp framför näsan på Den Snygga)
Jag: (fnissar)
Den Snygga: Ehh.. jag vet inte.. jag tänker penis..
Jag: (skrattar rakt ut)
Den Härliga: (fnissar och fiskar upp en ny svamp ur sin påse som verkligen ser ut som en kuk) Kolla på den här då! (håller den framför sitt eget skrev, garvar)
Den Snygga: Herregud, jag orkar inte. (ironisk röst) Det är så fint att du frågar mig om det här för jag är ju verkligen känd för att vara ett med naturen..
Den Härliga: Meh.. du kan väl kolla och säga om du tror att den går att äta.. (tittar på mig) Du är väl uppvuxen med svamp? Vad tror du?
Den Snygga: Va? Är du uppvuxen på svamp? (garvar)
Jag: (skrattar) Nej, jag är uppvuxen med svampplockning. Men den där, jag vet inte, har du ingen svampbok?
Den Snygga: Herregud.. svampbok..
Jag: Min Mamma brukar hänga på svampguiden.se, där kan man lägga upp bilder och grejer så säger de andra där vad det är för svamp.
Den Härliga: Åh.. ett nytt community att hänga på! (trampar nedför trappan mot datorn)
Den Snygga: (står kvar och tittar på mig med frågande min) Jag fattar ingenting.. svamp..?
Jag: (skrattar) Men det är väl trevligt?
Den Snygga: (fortf frågande och uppgiven min) Jaja.. herregud.. vad ska man säga.. svamp.. (börjar fnissa och går även han nedför trappan)

Några minuter senare

Den Härliga: (ropar från köket) Den är inte giftig!
Jag: Okej.. ska du äta den?
Den Härliga: (glad röst) Ja!
Jag: Men.. vad ska vi göra om du blir förgiftad då?
Den Snygga: (suckskriker) Då ringer man 112 [mitt tilltalsnamn].
Jag: Jaha.. just det, det känns ju tryggt..

Det hela slutade med att Den Härliga inte åt kuksvampen, inte för att det skulle kunna finnas en risk för förgiftning, nej nej, den var helt enkelt bara äcklig.

Seriell monogami - väldigt vanligt bland lesbiska

Nu så, nu är jag åter på banan. Tror jag. Jag försöker förbrilt att skaka av mig semesterkänslan och tänka att det nu är dags för höstrutiner och vardagsbestyr igen. Det går hittills sådär, men jag jobbar på saken.

De senaste veckorna har jag funderat en hel del på relationer. När gör du inte det, tänker den trogna bloggläsaren nu och det är naturligtvis helt sant. Jag tycker att relationer är intressanta och den senaste månaden har det minst sagt snurrat i relationskarusellerna i min bekantskapskrets. Det har gjorts slut och träffats nya, i flera fall inom loppet av några dagar. Från den ena till den andra skall lebborna vandra i sann seriell monogami-anda. Jag har stått som ett fån vid sidan av och försökt hänga med i svängarna när A blev dumpad av B som efter bara ett par veckor hookar upp med C. A i sin tur börjar träffa D som tidigare har träffat E. E blir lack på A ungefär i samma veva som B och C gör sin relation offentlig på fejjan efter ungefär två veckors dejtande. Samtidigt gör F slut med E och soppan övergår mitt förstånd. Jag vet knappt längre vem som är vem och hur många kroppsvätskor som egentligen har blandats hit och dit under de senaste månaderna.

Jag hanterade det hela genom att säga "ta det lugnt för fan" femtioelva gånger till de två personer i soppan som jag faktiskt bryr mig om på riktigt. Sedan hinkade jag öl och ondgjorde mig över lebbornas liv och leverne för min man.

Jag: Jag fattar ingenting, det är fan helt galet.. jag blir yr av detta.
Han: (uppgiven blick) Ja, jag vet..
Jag: Alltså, det här får mig att vilja ta dig i hampan och leva i en heterosexuell monogam tvåsamhet med dig tills döden skiljer oss åt!
Han: (lyser upp) Ja, gärna!
Jag: Bra!

Jag drog på semester..

Nej, jag har inte övergett er och bloggen. Nej, jag har inte gått och dött eller någonting annat dramatiskt. Jag drog bara på semester. Jag tog min man, mig själv och ett par påsar väl vald packning, stuvade in oss i bilen och drog ut på vägarna. Jag har badat i havet och tittat på stora stenar, jag har vinsippat och visat mina bästa sidor över ett parti Rappakalja och framförallt har jag andats ren luft och skrattat mig hes.

Med andra ord, en semester väl värd just ordet semester.

Fler inlägg kommer inom kort, innan dess är det tydligen tänkt att jag ska jobba igen..

Jag fick en kommentar igen..

Med anledning av mitt förra inlägg kom det ytterligare en kommentar med en rad frågor om min partner. Jag ska nu försöka besvara dem efter bästa förmåga.

Är det Gardell? Är det Sara Lövestams Trollet? Har han alltid varit en han? Har han skägg? Rakar han sig på ett visst sätt? Har han långa ögonfransar? Gillar ni samma frukostmat? Vet du formeln för ett lyckligt förhållande? Vill du dela med dig i sånna fall? :D

På de två första frågorna är svaret tveklöst nej, det är varken Gardell eller Trollet jag är ihop med, det är jag helt säker på. Fråga tre behandlar könsidentitetshistorik och känns därmed på tok för privat, jag passar. Fråga fyra, fem och sex handlar om ansiktsbehåring och är därmed ganska lätta att svara på. Nej, han har inte skägg, han rakar sig inte heller på något speciellt sätt. Långa ögonfransar det har han däremot. Vidare så gillar vi faktiskt samma frukostmat med det lilla undantaget att han föredrar sina ägg hårdkokta medan jag vill ha mina löskokta. Detta är dock ingenting som orsakar konfliker i våra morgonrutiner.

Formeln för ett lyckligt förhållande sitter jag dessvärre inte och trycker på, hade jag gjort det hade jag naturligtvis delat med mig. Jag har dock en tanke om att en är väldigt illa ute den dagen en börjar ta sin partner för given.

Hoppas du är nöjd med svaren kära anonyma bloggkommenterare.

Jag fick en kommentar..

på mitt förra inlägg, från en anonym kommentator; Det har inte att göra med att du har partner med snopp. Det har att göra med att du inte skriver om honom. Naturligtvis har anonym rätt. Jag bloggar inte om min partner och det finns flera anledningar till det, främst att jag känner att det inte skulle kännas helt rätt och även för att han och en mängd människor som finns i vår omedelbara närhet läser den här bloggen. Här kommer dock ett undantag, håll till godo, så här kan det sluta när en ger sig ut för att fira pride.

Jag: Du är faktiskt riktigt full nu.. jag tycker att det är sjukt roligt!
Han den heta: Jag vet.. men jag är inte så där full så jag spyr kräks.. (belåtet leende)
Jag: (börjar fnissa) Nej, det är du inte, det är tur det.
Han den heta: Men jag är så där full så att jag säger vad jag tänker utan att tänka efter..
Jag: (skrattar rakt ut) Det där är fantastiskt.. så full som man säger vad man tänker utan att tänka efter.. det måste vi komma ihåg, det är ju precis så det är..
Han den heta: (garvar) Ja, verkligen!

Håll i hatten, nu blir det metabloggande

Under min semester har jag funderat på mitt bloggande. Bakgrunden till det är att jag har tappat hälften av mina läsare sedan det blev uppenbart i mina texter att jag har gått och blivit in löve och hookat upp i en monogam olikkönad tvåsamhet. Hälften av läsarna är borta, poff, bara sådär, puts väck.

Jag antar att vi kan konstatera att en (typ) lesbisk singelblogg lockar fler läsare än vad en (typ) hetero ickesingelblogg gör. Jag har under en tid undrat vad fan det är som håller på att hända med min besöksstatistik, varför läsare försvinner. Och eftersom jag inte själv kan se att jag har ändrat någonting i bloggens upplägg och karaktär så tänker jag att läsarbortfallet måste bero på min ändrade relationsstatus. Det känns logiskt på något vis. Jag kan förstå att det är roligare att läsa texter präglade av jakten på ligga och lesbiska äventyr än vad det är att läsa texter om lycklig kärlek.

Jag tänker vidare att ett liv innehållande en olikkönad tvåsam kärlekslycka absolut inte är tråkigare än ett lesbiskt singelliv. Hade så varit fallet hade jag inte valt det förstnämnda. Men i bloggformat kan jag verkligen förstå att det inte blir, ja, vad ska en säga, lika underhållande och spänningsfyllt kanske.

Det jag vill ha sagt med detta inlägg är egentligen ganska kort och koncist; jag är glad över att ni som är kvar är just kvar. Ni måste verkligen vara ett speciellt litet gäng som verkligen gillar mitt skrivande och som läser den här bloggen just av den anledningen. Ni klickar inte in här varje dag för att ni tycker att det är spännande att följa en lebbsingelblogg utan för att ni faktiskt gillar mitt sätt att skriva. Det gör mig väldigt glad ska ni veta och jag hoppas verkligen att ni fortsätter att läsa i fortsättningen också för jag kommer att fortsätta blogga, det slutar jag inte med i första taget.

Men innan det blir mer bloggande här ska jag ge mig ut i pridevimlet och socialisera mig med trevliga och härliga människor. Vem vet, vi kanske ses!

Lystring kamrater, jag är tillbaka!

Sådär ja, då var en tillbaka i storstaden igen. Semester är fint, men det är minst lika fint att komma hem igen. Sedan jag anlände mitt hem i går eftermiddag har jag farit fram och tillbaka som en jojo mellan olika fina vänner och diverse knutlösaruppdrag.

Det största knutlösaruppdraget av dem alla klarade jag med bravur. Jag har brutit med mitt Ex. Finito, byebye en gång för alla, hejdåhejdå, tack för kaffet, det var äckligt, ha ett bra liv. Jag har försökt att ha en avslappnad distansierad och ytterst ytlig kompisrelation till helv.. förlåt, henne, men det har inte fungerat. Jag har nu sagt saker såsom "vi ska inte ha någon kontakt mer överhuvudtaget" och "du har nog helt rätt, vi har ingenting mer att säga varandra" och på ett mycket lugnt sätt avslutat vår kontakt en gång för alla. Det var så jävla fint och konstruktivt av mig att jag blev alldeles lycklig. Jag firade det hela med öl och pizza, en riktig fest.

Den Snygga har gått och skaffat ett husdjur också förstår ni. Han säger att det är en guldhamster men jag tycker att det ser ut som en råtta. Vad den än är så tycker Den Snygga att den är hemskt gullig. Det lilla livet bor i en glasbur innehållande en skål med mat som ser ut som illa komponerad müsli, en skål med vatten, ett litet trähus och ett såntdäringa hamsterhjul. På nätterna springer den i hjulet så det bankar i burväggen, inte speciellt charmigt om ni frågar mig. Jag har löst det hela genom att möblera om i burhelvetetet så att hjulet står stilla och inte far in i väggen och slår. Fungerar inte det mot oljudet funderar jag på om det inte kan vara en lösning att släppa in mina katter i Den Snyggas rum någon dag framåt kvällningen. Jag tänker att en sådan lösning skulle ha två fördelar, dels skulle oljudet definitivt sluta och jag skulle spara ett par slantar på kattmat just den dagen.

Nej, okej, okej, det där var barbariskt av mig och jag menade det naturligtvis inte. Jag tycker också att den är gullig, faktiskt, jättejättejättegullig.

Ut i irl med er!

Nu drar jag iväg på en sån där semester som innebär inget bloggande på lite mer än en vecka. Jag kommer alltså att befinna mig i det där irl. Det blir gött det.

Jag är åter i civilisationen om typ en vecka. Fram tills dess tycker jag att ni ska göra som jag. Skit i att bloggsurfa, facebooksurfa, porrsurfa eller vad det nu är för typ av surfa som ni ägnar er åt och ge er ut istället. Det är sommar för tusan. Ge er ut i skogen och plocka blåbär eller nått.

Hejdå.

Hur en kommer ut för faster 70+

Faster: (bred småländska) Jaha, hu e de me da, träffar du nån nu?
Jag: Ja, det gör jag faktiskt..
Faster: (utbrister) Va rolitt! (ler)
Jag: Ja, det är det.. den här gången är det en kille faktiskt..
Faster: (tittar upp från sin kaffemugg, något förvånad min) Jaha.. jaja, vad är det de säger.. att omväxling förnöjer.. (nöjt leende)
Jag: (skrattar) Ja, så är det verkligen.

Saker jag inte kan sluta skratta åt

Det finns vissa saker som jag inte kan sluta skratta åt. Människor som jobbar på tåg och ropar ut roliga saker i högtalarna är en av dem. Ni som bor eller ofta befinner er i Stockholm kanske känner till att det finns en snubbe som kör gröna linjen som brukar göra det tämligen ofta. En gång när jag klev på på Slussen ekade följande ur högtalarna:

Hejsan allihopa och välkomna ombord på gröna linjen mot Hässleby. I dag tänkte jag att vi ska liva upp stämningen lite genom att ha ett litet tågrace. Vi ska tävla mot röda linjen här bredvid och se vem som kommer först till tcentralen. Håll i er, nu gasar jag.

En av personerna som jag har i min omedelbara närhet jobbar på SJ. Hon har berättat för mig att en av hennes kollegor en gång ropade ut följande i högtalarna på sitt tåg:

Hejsan allihopa och välkomna ombord på tåg [det vanliga tugget om vart tåget går och i vilken vagn bistron är]. I dag har vi även en liten tävling ombord. Frågan lyder; vad bli SJ AB baklänges? Lämna ditt svar i bistron så får du en gratis kaffe om det är rätt. Trevlig resa.

En helt annan sak som jag inte kan sluta skratta åt, som inte har någonting med tåg att göra, är det här klippet.

Lite queer på min ära

Temat för årets pride är hetero. Jag gillartt.

Nytt och fräscht

Att vara strandsatt på landet i kombination med det faktum att jag är och förblir en inbiten nattmänniska har just denna natt lett till att jag gjort en ny layout här på den här eminenta bloggen.

Tjusigt inte sant? Synpunkter emottaget å det varmaste, i synnerhet gällande färgerna eftersom jag är så gravt handikappad när det kommer till färger att jag knappt ser dem. Tack på förhand.

Femtio frågor på ett bräde

Jag har hittat ett sånt där frågeformulär a la 'svara på de här frågorna och skicka till alla dina vänner annars kommer du att dö ensam och olycklig'. Ensam och olycklig vill en ju inte riskera att dö so here we go.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Nej, det gör jag inte, av den enkla anledningen att jag tror att det tar längre tid än ett ögonkast att lära känna en annan människa. Attraktion vid första ögonkastet har jag däremot vissa erfarenheter av.

Tror du på livslång kärlek?
Jag tror helt klart att det kan hända, däremot tycker jag att det suger att livslång monogam tvåsamhet är norm eftersom det inte passar alla människor att leva så.

Vad attraheras du av?
Intelligens, välutvecklad empatisk förmåga och genuin snällhet om vi snackar insida. Det som ofta brukar kallas för maskulinitet och androgynitet om vi snackar utsida.

Tänker du ofta på sex?
Dagligen.

Blir du lätt kär?
Nej, tvärtom, det har bara hänt ett fåtal gånger.

Vilken parfym/after shave föredrar du?
emporio armani he (den svarta) är min all time favourite som jag alltid återkommer till.

Tänker du mycket på ditt utseende?
Till och från beroende på självförtroendedagsform.

Vad har du för personlighet?
Hur ska en kunna svara på en sådan fråga? My god. Klok och rolig är ord som återkommer ganska ofta, det får räcka.

Vad får dig att slappna av?
Kärlek, semester, sex och bekräftelse.

Vilken av dina egenskaper är du mest stolt över?
Att jag är pedagogisk och kan förklara saker och ting för människor så att de förstår.

Vilken egenskap är du minst stolt över?
Min otålighet som gör att jag lätt blir rastlös. Tänk damp.

Är du mörkrädd?
Inte alls.

Har du piercing?
Japp, en.

Någon tatuering?
Dessvärre inte.

Vad dricker du för alkohol?
Vad dricker jag inte för alkohol?

Har du rökt hasch/marijuana någon gång?
Nej, jag är så städad så, värsta svärmorsdrömmen om jag får säga det själv.

Har du blivit tagen av polisen?
Jag har legat med en snut en gång, räknas det?

Har du blivit opererad?
Jag har opererat bort cellförändringar från min livmodertapp en gång. Jag minns det hela som en billig och effektiv fylla.

Vilken färg är snyggast?
Fel fråga till en gravt färgblind. Svaret får bli svart, svart kan en lita på.

Vilken kroppsdel är du mest stolt över?
Min hjärna.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder?
haha, verkligen inte.

Vem är den viktigaste personen i ditt liv?
Jag själv naturligtvis.

Vad är viktigast för dig?
Herregud vilken allmänt ställd fråga. Är det verkligen tillåtet med så allmänt ställda frågor i ett formulär av detta slaget? Jag passar.

Vad skulle du göra om du vann en miljon kronor?
Köpa en bostadsrätt i innerstan asap.

Är dina föräldrar gifta?
Tack gode gud, nej.

Nämn en människa i din omgivning som du beundrar.
Jag beundrar hela mitt crew, jag kan omöjligt plocka ut en av dem.

Har du körkort, och när tog du det i så fall?
Självklart, jag hade det i min hand strax innan jag skulle fylla tjugo.

När går du upp ur sängen en typisk helgmorgon?
Någon gång mellan klockan 10 och 14.

Läser du ofta böcker?
När det kommer till bokläsande är jag lite av en periodare, ibland plöjer jag, ibland läser jag inte en bok på månader. Däremot läser jag ca 25 olika bloggar dagligen.

Vilken var den senaste CD du köpte?
Ingen aning, minns inte ens när jag köpte en cd senast. Finns det fortfarande cd-skivor att köpa i affärerna?

Låser du toalettdörren även om du är ensam hemma?
Nej, varför skulle jag göra det?

Skulle du kunna tänka dig att delta i en dokussåpa?
Över min döda kropp, absolut inte.

Aftonbladet eller Expressen?
Pest eller kolera.

Är du bra på att laga mat?
Jag är en jävel på paneang curry och mina kanelbullar kickar ass.

Vilka djur är du mest rädd för?
Jag är bara rädd för ett enda djur men det djuret är jag så rädd för att jag skulle kunna betala någon för att uppfinna ett medel som kunde utrota de jävlarna. Jag talar naturligtvis om spindlar.

Är du flygrädd?
Nej, inte alls, tvärtom, I love it.

Har du tandläkarskräck?
Tandläkare är inte en grupp personer som jag finner mer skräckinjagande än andra människor. Däremot kan jag tycka att tandvård är lite meckigt, smärtsamt och dyrt.

Vad tycker du om rökförbudet på krogen?
Att röka känns väldigt 2002, röker ens folk per daglig basis fortfarande?

Biter du på naglarna?
Nej, bara på nagelbanden när jag är rastlös. Hej olat.

Hur vig är du?
Tänk kassaskåp.

Vad dricker du helst när du är törstig?
Kall öl, cola light eller bubbelvatten.

Vilken är din favoritglass?
Töntfråga, nästan all glass är god.

Tror du på ett liv efter döden?
Jag tror inte på döden.

Vilket kaffe sörplar du helst?
Sörplar? Jag sippar i mig mitt kaffe om jag får be och allt kaffe som inkluderar mjölk går ner.

Vilket mobilmärke föredrar du?
Töntfråga igen. Sålänge det går att ringa och smsa med den är jag nöjd.

Har du varit deprimerad?
Faktiskt inte, depressioner verkar inte vara min grej.

Tycker du om sushi?
Love it.

Har du någon gång haft självmordstankar?
Eftersom jag inte tror på döden så har det känts helt onödigt, så nej, verkligen inte.

Är du en morgon eller kvällsmänniska?
Nattmänniska skulle jag säga.

Vad har du på dig just nu?
Foppatofflor och en strap-on. Eller inte, men visst hade det varit roligt, inte sant? Jag hade i och för sig foppatofflor på mig i dag när sprang runt i trädgården. Ja, inte bara foppatofflor då (det hade också varit roligt!) alltså, jag kombinerade dem med ett par thaibrallor och en tröja. I skrivande stund är dock en klänning närmare sanningen.

pms

Jag tror bestämt att jag har drabbats av akut och svårartad pms. Jag har sovit dåligt och jag vaknade och kände mig.. svårmodig.

Jag glider runt på landet och gör inte många knop. Jag borde träffa några släktingar till men jag orkar inte riktigt. Att bara dra i väg ett sms och fråga om de är hemma var en bedrift. Jag har ingen ork. Min enda dagsplan i dag är att dammsuga och roligare kan en sannerligen ha det. Jag stör mig på vädret också. Jag vill ha tillbaka den tropiska värmen, det skulle göra mig gott.

Jag saknar mitt crew också, jättemycket. Jag pratar med dem via facebookchatten och i telefonen.

Rockstar har semester och glider runt i storstaden och är alldeles härlig, hon talar om uteserveringar och vinsippande. Jag önskar att jag var där. Oraklet är på ön, hon talar om korsord och glidarliv på verandan. Jag önskar att jag var där. Skrotan har tusen järn i elden, hon talar om ommålning av sitt rum och bubbel på verandan. Jag önskar att jag var där. Den Snygga förbannar att han har ett par veckor kvar till semestern, han talar om lillasysterbesök och att han håller ställningarna där hemma. Jag önskar att jag vara där. Den Härliga talar också om jobb men även om skogspromenader och blåbärsplockning. Jag önskar att jag var där. När jag pratar med min man får jag en känsla av att han är urless på att jobba nu och att han startat någon form av nedräkning tills semestern börjar och vi ses om tre dagar. Det gör mig alldeles sentimental och jag önskar verkligen att jag var där.

Kloning! När ska det egentligen bli en realitet undrar jag?

ordsurfa är det nya porrsurfa

Apropå det där med utlänningar och negrer så började jag i dag att fundera lite på ord och uttryck i allmänhet och specifika ords värdeladdning i synnerhet.

Min kära mor envisas nämligen med att i dagligt tal använda ordet fruntimmer. När jag försökte påpeka för henne att det kanske inte är ett ord med den finaste och mest positiva värdeladdningen förklarade hon det hela med att det är dialektalt, att det inte alls är ett negativt ord här i skogarna, tvärtom. Efter att vi dividerat om detta fram och tillbaka en längre stund var jag tvungen att googla. Och vad hittar jag då, detta. "Ordet kan ibland uppfattas lätt ålderdomligt och nedsättande. Ordet används tämligen ofta i humoristiska sammanhang." Jag tolkar det hela som att jag hade rätt och jag har numera förbjudit min kära mor att använda ordet utanför sockengränsen.

Vidare har jag funderat en del över uttrycket "skita i det blå skåpet". Jag har nämligen alltid undrat 1.vems var det blåa skåpet? 2.vem sket i det? 3.varför? Efter en stunds googlande hittade jag detta. Även denna gång fanns svaret på wikipedia.

"Det har ofta diskuterats om varifrån uttrycket kommer och vad det blå skåpet är för något. Det mest troliga är att man förr i tiden förvarade sina fina linnen, silverbestick och glas i ett s.k. finskåp. Dessa skåp var oftast blåmålade efter att man i början av 1800-talet börjat massframställa färgämnet berlinerblått och allmogen fick råd att måla med blått. Blått ansågs, kanske på grund av nyhetens behag, vara lite finare än de tidigare så vanliga färgerna rödbrunt och ockra. Skulle någon få för sig att nyttja detta skåp som pottskåp skulle man verkligen ha gjort bort sig och gått för långt"

Så, då vet vi alla det. Jag hade i och för sig hoppats på en något mer dramatiskt och personlig historia gällande det blå skåpet. Lite mer människoöde hade verkligen varit på sin plats. Någonting i stil med;

"I mitten av artonhundratalet bodde det i Flathults socken i Småland en alkoholiserad dräng vid namn LeifGun Larsson. Denne hade för vana att förvara sitt hemkörda och sin lingondricka i ett blått skåp i ladugården i syfte att kunna skåpssupa även på arbetstid. En dag framåt vårkanten 1848 när LeifGun i godan ro skulle släppa ut gårdens fem kor på grönbete föll det sig så att gammelkossan Beata, som både var blind och döv, istället för att springa ut genom ladugårdsdörren, ramlade rakt in i det blå skåpet. Av ren förskräckelse råkade hon lägga av en mocka rakt över LeifGuns spritförråd. Ack och ve vilken katastrof det blev. Hur LeifGun klarade sommaren utan sprit förtäljer inte historien. Ryktet säger dock att han började sälja sin arma kropp för att ha råd med sprit och att gammelkossan Beata förpassades till de sälla jaktmarkerna strax efter det inträffade. I hembygdsstugan i Flathults socken finns än i dag delar av det blå skåpet bevarade."

Någonting sådant. Det hade varit roligare. Men en kan inte få allt här i livet.

Ordsurfa är det nya porrsurfa.

Annat är det med negrerna..

Jag är fortfarande på landet. När en är här händer det att en träffar extremt knäppa släktingar.

Extremt Knäpp Släkting: (extremt bred småländska) De västa ja vet ä å åka ne te byn å springa på de dära utlänningarna, de riktigt klär av en med blicken..
Jag: (har ingen aning om vad jag ska svara) Ehh.. jaha..
EKS: Ja, de ha ingen rolig kvinnosyn de dära..
Jag: Ehh.. okej, men vad är det för nationaliteter vi pratar om?
EKS: Ja.. de e väl sånna där araber.. å mycket muslimer..
Jag: Okej..
EKS: Annat är det med negrerna, deras kvinnosyn är bättre.

Ungefär där bestämde jag mig för att inte gå in i diskussionen. Jag menar, var skulle jag ha börjat? Skulle jag börjat med att säga att vi inte använder ord såsom utlänningar och negrer längre? Eller skulle jag kanske bidragit med upplysningen om att det där muslim inte är ett land utan en benämning för de personer som ställer sig till religionen islam?

Jag blir så trött..

Värsta bästa planen

Jag: Jag är så trött på att folk blir förvånade när jag säger att jag har pojkvän..
Den Snygga: Fan.. jag fattar det.. vad säger folk då?
Jag: Ja nu senast var det ju typ "vadå.. hände det bara sådär eller?"
Den Snygga: När du sa att du har pojkvän?
Jag: Ja..
Den Snygga: (garvar) Vet du vad du skulle ha svarat!?
Jag: (förväntansfull) Näe, vaddå?
Den Snygga: Du skulle ha sagt "nej, gud, nej, vi dejtade ett tag först"
Jag: (skrattar rakt ut) Jaa! Det är ju hur bra som helst!
Den Snygga: (nöjd) Eller hur!
Jag: Åh, tack för den, nästa gång ska jag svara det och så ska jag vara så där du vet (förställer rösten) "neeej, gud neeej, vi blev inte ihop bara sådär, vi dejtade såklart ett tag först" (garvar)
Den Snygga: Ja! Fy fan vad bra!
Jag: Verkligen! Nu vill jag nästan att någon ska fråga det snart igen.. det kommer ju att bli jätteroligt!
Den Snygga: (garvar) Sannerligen!

Kära läsare!

Ni som fortfarande tålmodigt klickar in här varje dag. Ni som den senaste veckan har legat sömnlösa och undrat var jag håller hus, varför jag inte uppdaterar den här satans bloggen någon jävla gång. Jag kan nu stilla er oro och tala om att er väntan är över. Här kommer en uppdatering av vad jag har haft för mig den senaste typ veckan.

För det första har jag nyttjat kollektivtrafiken så det står härliga till. På det sätt som en bara nyttjar kollektivtrafiken om en har hookat upp med en heting som envisas med att bo på andra sidan stan. Hej och hå vad det är roligt att åka tunnelbana. Inte. Tunnelbaneresande på sommaren betyder tydligen neddragen trafiktäthet på grund av renoveringar. I alla fall på min linje. Väldigt ovärt om ni frågar mig.

Ovanstående tunnelbaneirritation i kombination med vissa familjeförpliktelser, såsom att minst en gång årligen besöka mormor, fick mig att i går fatta beslutet att förflytta mig söderut i landet. Dagen i dag har jag ägnat åt att valla runt min förvirrade mor i den lilla staden. Nedanstående dialog får illustrera hur det gick.

Mamma: Nu har jag tappat bort lappen som jag skrev med allt som jag skulle komma ihåg..
Jag: (suckar) Du är så förvirrad..
Mamma: Jag vet..
Jag: Börjar du bli dement?
Mamma: Ja, ibland tror jag det..

Jag har haft ont i mitt ena öra den senaste veckan också. Jajjemen, ont i örat, big time. Så ont att jag ett tag trodde att det skulle ramla av. När det inte gjorde det började jag överväga amputation. Efter vissa invändingar från mina närstående släppte jag dock den tanken och gick till läkaren istället. Numera vet jag hur det känns att ha en kraftig inflammation i hörselgången och även att en sådan behandlas med kortisonpipetter som en trycker in i örat två gånger dagligen. Detta har även gett mig möjligheten att undersöka vilken typ av smärtlindring som är mest effektiv när det kommer till just kraftiga inflammationer i hörselgångar. Om någon av er någon gång drabbas av detta aber kan jag tala om att två alvedon och en ipren i kombination ger precis samma smärtlindrande effekt som två citodon.

Ovanstående vidrighet har gjort att min högra hjärnhalva har varit en smula avdomnad den senaste veckan (den kvicktänkta kan nu räkna ut att det var mitt högra öra som var infekterat). Och bloggen har varit död. Jag tänker att detta måste betyda att det är i min högra hjärnhalva som min bloggådra sitter. Tur för er att kortisonet börjar ge effekt.

Just det. Nu var det på vippen att jag glömde det viktigaste av allt. Jag har, som den goda kollektivhusmor jag är, bakat 80 kanelbullar också. Ett extremt vinnande koncept om en vill frambringa uppskattande hummanden och lyriska blickar hos den skara människor som står en närmast.

Det är möjligt att jag ältar..

Men vi tar det en vända till ändå. Det handlar om det där med att komma ut igen.. igen.

På ett lebbhak nära dig:

Jag: Jag vill inte komma ut för mina jobbiga släktingar...
Skrotan: (skrattar) Näe, det kan jag förstå..
Jag: Bara tanken på att de heteronormativa jävlarna kommer att tänka "jaha.. så det gick över i alla fall, det där med lesbisk, efter trettio hittade hon en kille och blev normal.." får mig att.. att inte vilja komma ut..
Skrotan: Vilket skit..
Jag: Ja, verkligen.. men jag måste ju göra det.. något annat är ju otänkbart om jag och [Han den heta] fortsätter vara tillsammans. Att inte komma ut skulle vara detsamma som att jag inte skulle stå för att jag är med honom och det gör jag ju verkligen.
Skrotan: Du måste nog tänka att du vet vem du är och att det inte spelar någon roll vad de tycker egentligen.
Jag: Ja, det måste jag ju, men fan vilken sur värld vi lever i, bland lebborna blir det någon form av lesbiskt svek att träffa en snubbe och bland mina heteronormativa släktingar är jag i princip säker på att det kommer tolkas som att det där med lesbisk går över till slut i alla fall.. för att de inte har tänkt längre än näsan. Bajs.. jag vill inte komma ut...
Bekant från förr: (sitter vid vårt bord, har lyssnat med ett halvt öra) Va? Ursäkta.. men vad säger du? Har du inte kommit ut för din familj?
Jag: (ler) Jo, det har jag, men...
Skrotan: (garvar)
Bekant från förr: Nu fattar jag inte... (frågande blick)
Jag: Alltså.. jag har kommit ut som typ flata en gång i tiden, men nu är jag tillsammans med en kille.
Bekant från förr: (stora ögon) På allvar?? Är du det??
Jag: Eh.. ja.
Bekant från förr: Men.. men.. hur..? är du lycklig då?
(tystnad)
Bekant från förr: (kommer på att hon har gjort bort sig) Men guuud... förlåt, verkligen förlåt, det där var inte likt mig, förlåt, jag menade det inte så.. glöm den frågan..
Skrotan: (kommer till min undsättning) Han är jättejättesnäll, hur gullig som helst!
Bekant från förr: Alltså på riktigt, det där var jättedumt sagt, förlåt, glöm den frågan..
Jag: (ler) Ja, jag tror faktiskt att jag gör det, men jag vill ändå svara på den och svaret är ja, ja jag är lycklig.
Bekant från förr: Alltså, herregud, jag förstår det, förlåt verkligen. (ler finurligt) Grattis!
Jag: Det är lugnt, tack.

Vafalls?

Samma uppsjö med läsare som vanligt men bara tre frågor. Nåja, ni är väl lika sommarmosiga i huvudet som jag, kan jag tro. Ni som söker svar skall dock genast få det.

Siquidem undrar...
Hur dräper man smidigast insekter man hittar i skorna?
Jag tänker att det smidigaste sättet borde vara att hälla ut insekterna ur skon och sedan dräpa dem med hjälp av själva skon, eftersom den finns nära till hands och är ett utmärkt vapen när det kommer till att dräpa just insekter. Metoder som inkluderar vatten, exempelvis att försöka dränka insekterna genom att spola vatten på skorna, rekommenderas inte eftersom blöta skor kan orska diverse obehag, såsom exempelvis fotsvamp. Lycka till!
Vilken är din favoritbok/favoritfilm?
Film är inte mitt område så den frågan får jag lov att passa på. En bok som däremot återkommer som inspirationskälla och som jag kan läsa om och om igen är Middlesex av Jeffery Eugenides. Om du inte har läst den rekommenderar jag dig att göra det å det snaraste.

Sliten Kommentar undrar...
Hur gör man för att somna fastän en har sänkammaren full av mygg? Ljudet är värst, men öronpluggar är en dålig idé om en behöver höra klockan på morgonen.
För det första måste jag påpeka det härliga i att du använder ordet sängkammare istället för sovrum. Mygg är, tillsammans med fästingar, en av sommarens stora baksidor. Det finns bara en given lösning på ditt problem och det stavas myggnät. En kan ha fönstrena på vid gavel utan att riskera surrande ljud och kliande bett. Genom att googla "tillverka myggnät" har jag hittat en rad sajter som tipsar om hur en bygger myggnät och även flera sajter som säljer myggnät som på måttet passar just ditt fönster. Denna till exempel. Lycka till!

Hör upp kamrater, nu blir det frågestund igen!

Det är sommar hörni. Som jag har längtat, ni anaratt inte.

Min besöksstatistik skvallrar om att folk verkar ha betydligt trevligare saker för sig än att läsa bloggar så här års. Inte så konstigt när solen skiner. Även jag har för tillfället betydligt bättre saker för mig än att blogga. Det vanliga ni vet. Locket ska läggas på brunnen, korsord ska lösas, dasstunnan ska tömmas, öl ska hinkas, sofistikerade samtal ska föras och semestern ska planeras.

Ingen rast och ingen ro.

Jag utgår ifrån att mitt orerande ovan fått er att förstå att det jag försöker säga är att jag är ledsen för den sommarorsakade bloggtorka som just nu råder här. Jag lovar på heder och samvete att detta tillstånd är ytterst tillfälligt. Om ni känner för det får ni gärna hjälpa mig på traven igen. Ni har gjort det förut, kommer ni ihåg?

Nu blir det alltså frågestund igen. Roligt, inte sant? Kommentatorsfältet står öppet. Fråga vad som helst. I helgen börjar min semester och då kommer jag ha tid att skriva så ni har ett par dagar på er att fundera på vad ni vill veta. Var gärna så konkreta som möjligt då det underlättar för min sommarmosiga hjärna att svara så gött och härligt som möjligt. Tack på förhand.

Mitt senaste 118100-sms

För en tid sedan hittade jag och Den Härliga ett paket vårrullsrispapper i vårt skafferi. Vi hade inhandlat det på en gemensam shoppingtur till en av huvudstadens många asiatiska mataffärer i syfte att göra just vårrullar av det hela. Det sistnämnda har dock fortfarande inte blivit av.

Jag: Hur gör man då?
Den Härliga: Man blöter upp det.. vänta.. (plockar fram ett rispapper och blöter det under vattenkranen)
Jag: Shit, det blir helt sladdrigt..
Den Härliga: (studerar rispappret som han har i sina händer) Verkligen..
Jag: (börjar skratta) Det ser ut som en sån där slicklapp!
Den Härliga: (börjar också garva) Jaaa.. det gör det ju..
Jag: Undrar om man kan använda det som det...
Den Härliga: (garvar) Shit vad stört...
Jag: Jag ska messa 118100!
Den Härliga: Gör det, fråga om gladpack också.
Jag: (garvar) Självklart!

Sms skickat från mitt mobilnr till 118100:
Går det att använda typ vårrullsrispapper eller gladpack som slicklapp om man vill slicka fitta? Skyddar det mot könssjukdomar?

118100 svarar:
Gladpack går utmärkt att använda som så kallad slicklapp, man kan också ta en kondom och klippa upp den.

Det var allt. Inte ett ord om könssjukdomarna. Som vanligt är 118100:s svar ofullkomliga. Inte för att jag hade förväntat mig någonting annat, men ändå.

Nattens musikupptäckt

Alltså såhär. Två saker.

Först ett konstaterande: Jag älskar spotify!

Sedan ett erkännande: Jag har en förkärlek för människor som lyckas ordvränga det svenska språket och kombinera det med honungsröst och gitarr.

Jag bjuder er härmed på min senaste upptäckt. När hon sjunger vet jag att jag lever.

Jag hoppas på spickesill, klenäter och bryggpolska!

Årets midsommarfest blev en blöt och dekadent tillställning. Eftersom smhi lovade regn i gammal god stil (är det någonsin något annat väder än just regn på midsommar?) plockade jag fram min organisatoriska ådra och erbjöd ett picnicplanerande gäng på ca 25 personer tak över huvudet i form av min lägenhet.

Redan vid lunchtid anade jag vad som komma skulle när det damp ner ett sms från en mycket kär gammal vän som jag dessvärre längre inte umgås med så ofta. Meddelandet var kort och koncist: "Vi ses i kväll. Jag kommer till dig. Hoppas på spickesill, klenäter och bryggpolska". Jag garvade överläppen av mig och svarade någonting i stil med "naturligtvis bjuds det på klenäter och annat gottigt, jag står redan vid spisen med hucklet på svaj". Sedan konstaterade jag i mitt stilla sinne att jag med största sannolikhet hade en oförglömlig afton framför mig.

Naturligtvis blev det ett traditionellt fylleslag. Det dansades ringdans på balkongen så jag trodde att den skulle rasa, en handfull glas gick i kras och Den Snyggas matta blev härligt rödvinsfläckig. I min utkorg på mobilen finns följande sms sparat:

Från mig till Den Snygga 20-jun-2009 00:59
En full lebba har spillt rödvin på din matta. Jag har försökt få bort det men det går sådär.. Jag köper ny! Förlåt! PussKram

Framåt småtimmarna ringde en av våra grannar på dörren. I mitt överförfriskade tillstånd skådade jag henne genom titthålet och hann tänka "kuken, nu kommer hon att klaga" innan jag leende öppnade dörren. Istället för att klaga räckte hon glatt över en blomma och deklarerade att vår sång och dans hade gjort henne så glad att hon bestämt sig för att komma upp, ringa på vår dörr och tala om just detta. Strålande tänkte jag, bjöd in henne och försåg henne med ett glas vin. Sedan försökte jag förklara för henne att jag delar mitt hem med två män samtidigt som jag är tillsammans med en tredje man som dock inte bor i vårt hem. Det gick sådär. Sedan blev den lilla damen lite väl glad i hatten, smått barsk och en smula svår att bli av med. Antagligen hade hon tagit ett par glas i sin ensamhet redan innan hon kom och ringde på vår dörr och hon blev inte direkt nyktrare i vårt sällskap.

Efter ett par timmar lyckades vi dock manipulera ut henne genom dörren. Det var hög tid för henne att sova. Minnet av henne finns numera på vårt köksbord i form av en ruggig blomma i en väldigt tantig kruka. Väldigt fint.

I går var jag bakfull. Och glad, väldigt glad.

Det är på facebookchatten en har de djupaste diskussionerna

Jag:
Jag är nu officiellt hetero, så du vetet
Oraklet:
Jag såg precis det!
Hetero
Fyfan vad äckligt
Jag:
Onaturligt
Oraklet:
Blä
Jag vet!
Jag:
Snusk och förnedring
Oraklet:
Det fattar man ju att det inte var så gud tänkte
Jag:
Verkligen
Oraklet:
Jaja, du kan väl inte hjälpa att du är sjuk
Jag:
Nej och ingen bot verkar det finnas heller
Oraklet:
Stackars dig
Förbön?
Jag:
Man kanske skulle ringa Carola
Oraklet:
Gör ett!
Jag:
Be na om hjälp i dessa svåra tider av heterosexualiserande
Oraklet:
HAHA

Nu är lesbiskheten officiellt hotad

Den Snygga: (yrvaken, sluddrar) Hallå..
Jag: (skrattar) Är du vaken UllBritt?
Den Snygga: Nu är jag det..
Jag: Oj, förlåt.. (skrattar) men alltså, det är viktigt..
Den Snygga: (harklar sig, börjar fnissa) Okej, okej, jag lyssnar.
Jag: (garvar) Sitter du bekvämt?
Den Snygga: Å, herregud.. vad kommer nu.. är det vad jag tror..?
Jag: (finurlig röst) Kanske.. är du beredd?
Den Snygga: Nu är jag beredd, jag sitter upp och jag är vaken..
Jag: (skrattar)
Den Snygga: (börjar bli otålig) Säg det nu då, säg det!
Jag: (samlar mig) Det är så här förstår du.. att jag har skaffat mig en pojkvän..
Den Snygga: (skrikskrattar rakt ut) Wiiieee.. jag dör, jag verkligen dör!
Jag: (skrattar) Jag tänkte att du skulle få bli den första att få veta!
Den Snygga: My god, du har en pojkvän.. jag ville höra dig säga de orden och nu har du gjort det!
Jag: (nöjd) Jajjemen! Nu är lesbiskheten officiellt hotad.. men jag har en plan..
Den Snygga: (skrattar) Vaddå?
Jag: Jag tänkte att [Rockstar] får ta över den lesbiska fanan, jag menar, hon kommer ju alltid att vara lesbisk..
Den Snygga: Det fanns en tid då vi sa så även om dig..
Jag: Jag vet.. men jag tänker ändå att det liksom går att lita på [Rockstar]s lesbiskhet på nått vis.. den dagen hon inte längre är lesbisk då kan vi börja prata om att lesbiskheten har slutat existera.
Den Snygga: Det har du fan rätt i.. my god.. [mitt namn].. du har en pojkvän..
Jag: (sjukt nöjd) Jajjemen!
Den Snygga: Det är fantastiskt.
Jag: Jag vet.

Bättre sent än aldrig

Mamma: blablablablabla... grannens nya gräsklippare.. blablabla.. blommorna på kyrkogården... blablabla..
Jag: Jaha, ehum, på så vis.. Alltså mamma, var det något mer du ville, jag är på en middag och har lite svårt att prata..
Mamma: Jaha.. då ska jag inte störa, jag ville bara kolla hu de va me da, jag tänkte på det.. när kommer du hem i sommar?
Jag: Jag vet faktiskt inte.. jag har inte hunnit tänka på det..
Mamma: Nä, okej, det är ju ingen brådska..
Jag: Nej, det är det inte..
Mamma: Jag tänkte på det också.. när är det Pride?
Jag: (förvånad) I början av augusti typ..
Mamma: Jaha, för jag tänkte att jag vill komma upp då.. om de gå bra alltså..?
Jag: (fortfarande förvånad) Va? Vill du komma och vara med på Pride?
Mamma: Ja.. jag har tänkt på det, det vore sååå roligt att få uppleva det!
Jag: (smått chockad) Jaha, okej, ja det klart du får, men då får du ju haka på mig på de grejer jag ska göra då..
Mamma: (entusiastisk) Det vore jättetrevligt!
Jag: Okej..
Mamma: O så vill jag se den där paraden!
Jag: Okej.. ja, det får du såklart..
Mamma: Va roligt! Det vore verkligen så roligt att få uppleva det!
Jag: Jaha, okej, men det är ju inga problem.. vi får se till att köpa biljett till dig då.. du får kolla hemsidan.
Mamma: Ja, jag kan väl bara skiva in Stockholm Pride på google så får jag väl upp det?
Jag: Ja, det får du..
Mamma: Va roligt! då ska jag kolla det.
Jag: Ja.. gör det..

Jag befinner mig i någon form av lightvariant av chock. Åratal av lesbiskt leverne och Mamma har aldrig tidigare knappt ens pratat om att hon vill komma och vara med på Pride, men nu när jag träffar en kille då ska det jävlar i det firas Pride för hela slanten.

Vad ska en säga om det? Bättre sent än aldrig typ.

Cava är en förädisk dryck

Jag har ont i mitt ena lår i dag.

Efter en ansenlig mängd cava tyckte jag och Rockstar i går att det var en god idé att balansera oss båda plus ett par tunga väskor och en påse blommor på en cykel. Ni hör ju hur det låter. En sådan plan kan bara sluta på ett sätt. Naturligtvis vurpade vi.

Jag älskar att en är så smart när en är full.

Att en aldrig lär sig. Det är makalöst. Hur svårt kan det egentligen vara att skapa tankekedjan; vad hände sist jag cyklade på fyllan? - jag vurpade! - då kanske jag inte ska cykla på fyllan igen!

Cava är en förädisk dryck.

Veckans sms-dialog

Den Härliga:
Såg precis en fitta irl på Medis. Insåg direkt att min fascination är på ett rent teoretiskt plan.

Jag:
hahahaha! Vem i hela världen visar fittan på Medis?? Jag dör!

Den Härliga:
Ja, det kan man undra. Men fitta var det. Och mycket fitta! Den kändes liksom stor.

Jag:
Jag orkar inte... stor? Det låter verkligen obehagligt..

Den Härliga:
Obehagligt, men jag kunde inte riktigt sluta titta samtidigt.

Har du köpt Fuck-me-Shoes???

Det finns en viss form av extatisk känsla som bara ett riktigt lyckat skoinköp kan frambringa.

Jag:
Vet du! Jag har köpt ett par så coola skor så du anart inte.. klacken är typ 10 cm..
Den Snygga:
O helvete, har du köpt Fuck-me-Shoes???
Jag:
Verkligen, jag är fett nöjd, du ska få se sen :)
Fuck-me-shoes är bara förnamnet :)
Den Snygga:
O jävlar i helvetet...
Jag:
Jag planerar att göra värsta normbrottet bland lebborna med de där skojävla..
Den Snygga:
Fy fan vad bra!!!!
Jag:
Värsta 50-tal, funkar till allt, jag ska gå in dem och ha dem hela sommaren :)
Den Snygga:
I'm loving it already... ;)
Jag:
Jag med! Jag har mätt klacken nu och den är 9,5 cm..
Den Snygga:
O, fy helvete...
Jag:
Jag vetet, de är så fina så jag fan dör :)

Jag drar..

utrikes över helgen för att utforska ett av våra grannländer i öst.

Åter på måndag.
Over and out.

Hur en kommer ut för Mamma, FAQ

Mamma: Jaha, så ni ska åka i kväll alltså?
Jag: Nej, nej, vi åker i morgon vid lunch.
Mamma: Men.. det låter som att du är ute och åker tunnelbana nu, är du på väg hem?
Jag: (djupt andetag) Näe, jag ska inte sova hemma..
Mamma: Jasså, nähä (harklar sig) okej..
Jag: (djupt andetag igen) Kommer du ihåg att jag nämnde förut att jag träffar en kille litegrann?
Mamma: Ja, just det..
Jag: Vi träffas fortfarande, jag är på väg till honom, jag ska sova där.
Mamma: Okej, jaha, eh.. okej..
Jag: Ja, alltså, det är mer seriöst nu, vi dejtar och vi har gjort det ett tag nu.
Mamma: Jasså, jaha..
Jag: (suckar) Mamma, vad vill du veta?
Mamma: Ja.. jag vet inte vad jag vågar fråga...
Jag: Fråga vad du vill.
Mamma: Ja.. alltså.. hur tänker du kring det då?
Jag: Att det är en kille menar du?
Mamma: Ja, precis.
Jag: Det är inte ett problem, det är bara toppen, han är bra. Och snäll.
Mamma: Ja, det är bra, det viktiga är ju att han är snäll och så förstås och så länge det är bra så är det ju bra men jag undrar ju lite..
Jag: Vad undrar du? Fråga istället för att harkla dig.
Mamma: Ja alltså.. jag blev ju lite förvånad, skulle du alltså kunna tänka dig att.. hur ska jag säga.. vara med någon som.. ja..
Jag: (avbryter, suckar) Med någon som är man menar du?
Mamma: Ja, precis.
Jag: Ja, det skulle jag, annars skulle jag inte träffa honom.
Mamma: Nej, det förstås..
Jag: Alltså Mamma.. du behöver liksom inte oroa dig eller så, jag vet vad jag gör och jag vill träffa honom, han är snäll och bra. Att han råkar vara snubbe känns ganska sekundärt.
Mamma: Ja, jo, du har ju pratat om det där med hur du ser på kön och så, men jag tänker att folk kommer ju undra kanske..
Jag: Vilka då?
Mamma: Ja, Mormor kanske kommer undra hur detta kommer sig nu då.
Jag: (suckar) Om du pratar med Mormor och berättar att jag träffar en kille och hon undrar hur det kommer sig så tycker jag att du ska säga att det bara blev så denna gången, okej?
Mamma: Ja, okej, det har du rätt i, det är väl bara att säga det..
Jag: Ja, det är det. Alltså.. det är så här nu och jag skiter faktiskt i om folk blir förvånade eller inte förstår. Han är bra och jag vill träffa honom, punkt. Dessutom har jag redan kommit ut en gång så det känns lite stört att jag verkar behöva komma ut en gång till nu..
Mamma: Ja, det förstår jag. För mig spelar det ju absolut ingen roll om du träffar en kille eller tjej, det förstår du väl? Jag blev bara förvånad och undrade lite..
Jag: Jaja, det förstår jag, det är okej, du får fråga om du undrar något mer.
Mamma: Ja.. okej.

Jag antar att jag kan konstatera att min omvända komma ut-process är ett faktum. Det mest ironiska med det hela är att jag minns min komma ut-process som ickehetero/lebba som betydligt mindre dramatisk än det som nu sker.

När jag kom ut som ickehetero/lebba dryftade inte Mamma ett enda ord i närheten av "vad ska Mormor säga" men det gör hon nu. Till exempel. När jag kom ut som ickehetero/lebba fick jag inte heller frågan om jag verkligen skulle kunna tänka mig att leva med en tjej, men den frågan kommer nu, fast tvärtom. Till exempel igen.

Jag väljer att garva åt det hela. Vad ska en annars göra liksom. Det är ju faktiskt ganska roligt.

Dagens sms-dialog

Skrotan:
Pinsamt! Jag skulle kliva av tunnelbanan och stod och smsade när den bromsade in. Jag var tvungen att ta emot mig och råkade göra det rakt på en ung killes snopp..
Jag:
hahahahah :) Gud vad roligt!
Skrotan:
Han log jättemycket och jag rusade av fort..
Jag:
Du är så Gullig! KramPuss

Frågan är vad som är roligast med detta? Själva händelsen, eller att Skrotan faktiskt smsade mig och delgav mig det hela eller kanske att hon använde ordet snopp? Vad tycker ni?

Det var värst..

I dag har två personer, helt oberoende av varandra, sagt att jag ser kär ut.

DET NI!

Jag hanterade det hela på ett mycket vuxet, kommunikativt och kontrollerat sätt. Inte. Istället började jag hosta, harkla och rodna. Tänk flackande blick och en "ja, jo, eh, kanske det, eh" harang så ser ni mig framför er. Denna reaktion fick en av personerna att riktigt skratta och deklarera för mig att jag är som en öppen bok, något som jag direkt valde att tolka som en komplimang.

I nuläget sitter jag på jobbet och funderar på hur en egentligen ser ut när en ser kär ut. Snackar vi konstant leende och tihitihi-fnitter? Den beskrivningen kvalar jag nämligen inte in på. Eller? Gör jag det? Jag borde ha frågat. Jag borde verkligen ha frågat VAD som fick personerna att säga att jag ser kär ut. Om inte annat eftersom jag själv verkar ha pinsamt dålig koll på vad jag signalerar utåt för tillfället.

Vad säger ni kära läsare? Hur ser en egentligen ut när en ser kär ut?