Årets midsommarfest blev en blöt och dekadent tillställning. Eftersom smhi lovade regn i gammal god stil (är det någonsin något annat väder än just regn på midsommar?) plockade jag fram min organisatoriska ådra och erbjöd ett picnicplanerande gäng på ca 25 personer tak över huvudet i form av min lägenhet.
Redan vid lunchtid anade jag vad som komma skulle när det damp ner ett sms från en mycket kär gammal vän som jag dessvärre längre inte umgås med så ofta. Meddelandet var kort och koncist: "Vi ses i kväll. Jag kommer till dig. Hoppas på spickesill, klenäter och bryggpolska". Jag garvade överläppen av mig och svarade någonting i stil med "naturligtvis bjuds det på klenäter och annat gottigt, jag står redan vid spisen med hucklet på svaj". Sedan konstaterade jag i mitt stilla sinne att jag med största sannolikhet hade en oförglömlig afton framför mig.
Naturligtvis blev det ett traditionellt fylleslag. Det dansades ringdans på balkongen så jag trodde att den skulle rasa, en handfull glas gick i kras och Den Snyggas matta blev härligt rödvinsfläckig. I min utkorg på mobilen finns följande sms sparat:
Från mig till Den Snygga 20-jun-2009 00:59
En full lebba har spillt rödvin på din matta. Jag har försökt få bort det men det går sådär.. Jag köper ny! Förlåt! PussKram
Framåt småtimmarna ringde en av våra grannar på dörren. I mitt överförfriskade tillstånd skådade jag henne genom titthålet och hann tänka "kuken, nu kommer hon att klaga" innan jag leende öppnade dörren. Istället för att klaga räckte hon glatt över en blomma och deklarerade att vår sång och dans hade gjort henne så glad att hon bestämt sig för att komma upp, ringa på vår dörr och tala om just detta. Strålande tänkte jag, bjöd in henne och försåg henne med ett glas vin. Sedan försökte jag förklara för henne att jag delar mitt hem med två män samtidigt som jag är tillsammans med en tredje man som dock inte bor i vårt hem. Det gick sådär. Sedan blev den lilla damen lite väl glad i hatten, smått barsk och en smula svår att bli av med. Antagligen hade hon tagit ett par glas i sin ensamhet redan innan hon kom och ringde på vår dörr och hon blev inte direkt nyktrare i vårt sällskap.
Efter ett par timmar lyckades vi dock manipulera ut henne genom dörren. Det var hög tid för henne att sova. Minnet av henne finns numera på vårt köksbord i form av en ruggig blomma i en väldigt tantig kruka. Väldigt fint.
I går var jag bakfull. Och glad, väldigt glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar