Vad har ni för er där ute?

Jag är på landet. Luften är ren här, det är fint. Min så kallade släkt däremot, är oren, det är mindre fint. Vi umgås bara för att vi är släkt, någon annan anledning finns inte. Känner varandra gör vi inte, ett faktum som allt som oftast blir pinsamt tydligt när vi försöker kommunicera med varandra.

Släkting: Träffar du [Sys] någonting?
Jag: (förstår inte frågan riktigt) Ja, jo, det gör jag..
Släkting: Så det händer att ni hörs och hälsar på varandra och så?
Jag: Ehh.. jo, vi hörs och ses ofta, vi har en nära relation..
Släkting: Jaha, vad roligt..

En behöver inte känna mig speciellt väl alls för att veta att Sys står mig väldigt nära. Har en någon gång träffat mig och Sys tillsammans så vet en det, det går inte att undvika att förstå det. Ovan nämnda släkting har känt oss sedan vi var små och träffat oss tillsammans otaliga gånger och på något underligt vis ändå lyckats missa det.

Otroligt. Jag börjar längta hem. Tar ett djupt andetag. One more day to go..

Eftersom jag känner mig en smula isolerad och därmed skulle må bättre av att få igång någon form av dialog via den globala informationscentralen internet, lämnar jag er med en fråga.

Vad har ni för er där ute? Sitter ni också i någon avkrok någonstans och våndas med er bio/omedelbara familj som enda sällskap?