Jag kan inte skriva

Jag klickar på "nytt inlägg" och sitter och stirrar på skärmen, väntar på att orden ska komma till mig. Ingenting händer. Jag testar en annan strategi och öppnar istället ett nytt worddokument. Samma sak. Ingenting händer. Samma stirrande blick. Jag är fullkomligt slut på ord.

Jag har saker jag skulle kunna skriva om. Saker som handlar om mänskliga relationer och om hur jag i vissa stunder upplever enkelheten som avgrundsdjup och innerlig. Jag skulle kunna skriva om de förvecklingar och intriger som just nu pågår i en av mina vänskapskretsar och om hur dessa leder till lojalitetskonflikter som osar återvändsgränd och moment22. Men det går inte. Jag kan inte. Eftersom jag inte har en anonym blogg skulle konsekvenserna av ett ärligt formulerat inlägg av det slaget kosta mer än det skulle smaka.

Jag skulle kunna skriva om hur det gick till och kändes när jag hittade en fläck med hud som otvivelaktigt gjorde det tydligt att ordet hudhunger sällan har varit mera ultimat för att beskriva en viss sorts känsla. En känsla av den typ som rör sig från tårna upp till hjässan utan förbehåll. Men det går inte. Jag kan inte. Det tar stopp där. Integritet är viktigt har jag hört.

Jag skulle kunna skriva om homonormativitet och lesbiska svek. Jag skulle kunna lista alla, både förväntade och osannolika, reaktioner jag hittills fått på det faktum att jag för tillfället väljer att ligga med en mansidentifierad person och om att majoriteten av dessa reaktioner mest bara har gjort mig frustrerad och ledsen. Jag skulle kunna skriva om varför jag väljer att ligga med just honom just nu. Mina anledningar skulle säkerligen förvåna många personer. Men det går inte. Jag kan inte. Risken att det skulle bli ett försvarstal är alltför överhängande och det skulle inte bli någonting annat än ovärdigt.

Så jag skiter härmed i att försöka skriva någonting av vikt, vett och sans idag och går och lägger mig istället. Godnatt.