lördag 3 januari 2009

Don't you question me!

Något jag ofta tänker på är att människor kommer och går. In och ut ur ens liv alltså. En del minns en knappt medan andra gör avtryck. De människor som har gjort störst avtryck i mig, förutom den självklara skaran bestående av Sys, mina närmaste vänner och de(n?) person(er?) jag varit riktigt kär i, är en grupp personer som har varit begåvade med samma extremt cyniska ironi som jag.

En av dessa personer kom jag att tänka på i dag, jag har inte tänkt på henom på evigheter men i dag dök hen upp i min hjärna. En rad minnesbilder poppade upp till ytan och fick mig att spontangarva så hysteriskt att jag bestämde mig för att hen är värd ett blogginlägg. Vi kan kalla hen för Crazy.

Crazy tog plats i mitt liv under en kort period och det är många år sedan nu. Hen kom från en annan del av världen men befann sig i Stockholm under en period av sitt liv på grund av den berömda kärleken. Under sin vistelse i landet försökte Crazy sig på en rad saker, bland annat någon form av kändiskarriär inom musikbranschen. Det gick sådär, men ändå så pass långt att Crazy en dag blev uppringd av en känd och semlaätande person med en tydlig koppling till den lilla staden Skara (öhh.. gissa vem).

Crazy: (svarar i telefonen) Hello.
Skaramannen: Is this [Crazys för- och efternamn]?
Crazy: Yes, and who are you?
Skaramannen: Where are you right now?
Crazy: What do you mean, where am I? Who are you?
Skaramannen: I need to talk to you, where are you right now, are you in Stockholm?
Crazy: (har nu blivit riktigt förbannad, höjer rösten) Dont you question me! Who are you?
Skaramannen: This is [Skaramannens för- och efternamn].

Det är många år sedan nu, men att Crazy skrek "dont you question me" till Skaramannen är fortfarande något av det roligaste jag har hört talas om, någonsin.

En annan gång skulle jag och Crazy åka till Ikea, varpå Crazy hämtar upp mig i sin lilla röda bil som hen dagligen puttrade runt i.

Crazy: Just as you know, I drive this car illegal and I dont have a Swedish driver's license.
Jag: (skrattar) Okej.. but.. illegal?
Crazy: [Crazys dåvarande partner] been to the bilbesiktning, it's something wrong with it.
Jag: (garvar) And you don't know what?
Crazy: I have no idea, but it works all right, don't worry honey, its okej.
Jag: I know nothing about this if the police stops us, just as you know.
Crazy: Of course you don't darling, lets go, I want to eat tjöttbollar.

En annan gång befann jag mig tillsammans med Crazy i någon form av vip-rum fyllt med fulla kändisar, ett typiskt ställe att hamna på tillsammans med Crazy, mycket tack vare hens mycket utpräglade "I don't do lines"-attityd. Jag satt, duktigt rund under fötterna av all gratissprit, och pratade om barnskaffande och familjebildning med det årets vinnare av melodifestivalen när Crazy dök upp från ingenstans och deklarerade att det var dags att åka hem.

Crazy: Come with me darling, lets leave this place.
Jag: (vill inte prata med den fulla schlagermänniskan mera) Lovely, lets grab a cab.
Crazy: No worries honey, I have the car outside.
Jag: But you're fucking drunk.
Crazy: Dont worry sweetie, I'll drive slow.
Jag: Okej.. are you sure?
Crazy: Ingen farra, come on Elsa, lets go.

Crazy kallade mig alltid för Elsa och hen körde på fyllan den gången, big time. Jag var för full för att bry mig och hen höll ca 20 km i timmen precis som hen lovat. Jag minns det som en mycket behaglig och långsam bilfärd. Efteråt sov jag i ett halvt dygn och skrattade i en vecka, minst.

Inga kommentarer: