Hur promenerar en försiktigt?

Jag är inimärgentrött och vill bara sova, men på grund av trotsighet gör jag det inte. Jag har insett för länge sedan att jag älskar mitt jobb och absolut inte skulle byta det mot någonting i världen. Men ibland, vissa dagar, drabbas jag ändå av en längtan efter någonting annat. Absolut inte ett annat jobb men..

Mer tid för att skriva. När en sitter framför en dator hela dagarna och använder hjärnan är det inte lätt att frambringa energi och kreativitet när en kommer hem. Jag har gnällt i dag, som en liten unge, jag har låtit mina stämband formulera fiolliknande skrikljud och jag har sagt saker såsom "jag orkar inte... jag vill vara ledig i ett halvår och bara skriva".

Jag hatar att jag, för att kunna vara ledig ett halvår och bara skriva, först måste skriva någonting läsvärt, sedan få det publicerat och dessutom se till att tjäna pengar på det. Alternativt pricka in en lottovinst. Fet chans liksom. Jag orkar ju knappt blogga längre.

Jag har en dålig dag i dag som ni märker. Dessutom har min läkare förbjudit mig att träna nu när jag precis har kommit igång. Jag berättade om mina symptom, som skulle kunna vara kopplade till min sjukdomsbild men som också lika gärna skulle kunna stavas stress. "Får jag träna" sa jag. "Det låter du bli" röt läkaren. "Får jag inte ens promenera på löpbandet om jag håller koll på min puls?" sa jag. "Låt gå", muttrade läkaren, "men var försiktig".

Hur promenerar en försiktigt? Någon som vet?